Forskare om urbant våld: Dagligt våld är mer än ”bara” dödssiffror och statistik

Josefa Maria Stiegler är från Wien och deltog i Statsvetenskapliga institutionens gästforskarprogram. I sin doktorsavhandling forskade hon om urbant våld i favelas i Rio de Janeiro – mer specifikt ur perspektivet mammor som blir politiskt engagerade efter att deras barn, främst söner, mördats av polisen. Just nu forskar hon om urbant våld i nordvästra Stockholm.

– I grunden forskar jag om hur urbant våld påverkar samhällena och omgivningarna där det sker. Urbant våld omfattar bland annat skjutningar, polisvåld och våld som uppstår i segregerade urbana miljöer där invånarna är utsatta för till exempel etnisk diskriminering. Vilka långsiktiga effekter har dagligt våld på de som lever i närheten av våld? Baserad på feministisk teori anser jag att urbant våld inte bara är en serie av enstaka våldsamma händelser, utan ett kontinuum som påverkar hur vardagen fungerar, säger Josefa Maria Stiegler.

Vet lite om långtidseffekter

I forskningsprojektet om Stockholm fokuserar Josefa Maria Stiegler på vardagliga aktörer och effekter i stället för på kvantifierbara aspekter. Hon menar att även om forskningen om ämnet har ökat så vet vi egentligen ganska lite om långtidseffekterna av urbant våld i de 
svenska förorterna.

– Till exempel, hur blev det så att alla så kallade utsatta områden ligger långt ifrån städernas centrum? Vad gör det med samhället att drabbade bostadsområden är segregerade och att upplevelsen av våld är begränsad till specifika områden och deras befolkning? Hur påverkas ungdomar i förorten av de negativa stereotyperna? Vilka trygghetsskapande 
insatser finns som kommer från själva befolkningen, till exempel nattvandrande föräldrar i Järva? Det är ganska grundläggande frågor som hjälper oss att förstå våld och dess effekter på ett kvalitativt, mer övergripande sätt, säger hon.

Sättet vi tänker på kring säkerhet bygger på vem samhället anser vara skyddsvärd och vem som anses vara ett hot.

Josefa Maria Stiegler har en tvärvetenskaplig bakgrund inom statsvetenskap, urbana studier och genusvetenskap och utgår från en feministisk förståelse att säkerhet inte är en vara eller ett tillstånd som kan uppnås genom att implementera lämpliga medel.

– Sättet vi tänker på kring säkerhet bygger på vem samhället anser vara skyddsvärd och vem som anses vara ett hot. Det formats mycket av könsnormer och rasistiska stereotyper. Vi ser det till exempel i migrationsdiskurser där män som är på flykt ofta avhumaniseras och anses som hot till ”vårt” samhälle. Men vi ser det också i politiska och mediala debatter om gatuvåld i Stockholm i synnerhet och i Sverige i stort, där de som är drabbade av skjutningar och liknande beskylls för sin egen utsatthet, säger Josefa Maria Stiegler.

Våldet kryper in i vardagen

Polisen i Rio de Janeiros favelas är en av den dödligaste i hela världen. Unga, svarta män med låg socioekonomisk status löper stor risk att skjutas ihjäl av polisen. Hon menar att när man tittar på statistiken över vem som upplever och utövar våld, ligger fokuset oftast på män eftersom de är mest drabbade – och för att de även oftast är gärningspersoner.

– Men dagligt våld är mer än ”bara” dödssiffror och statistik om polisbrutalitet. Det kryper in i vardagen och präglar omgivningen där det sker. Till exempel hur det offentliga rummet används, vart man inte går längre för att undvika att bli utsatt för våld, säger Josefa Maria Stiegler och fortsätter:

– När vi försöker förstå urbant våld i Rio genom politiskt aktiva mammors erfarenheter och berättelser kan vi se att de påverkas på ett könsspecifikt sätt. Det är mest mammor och kvinnor som är ansvariga för att vardagen fungerar, de tar barnen till skolan, handlar mat, men bryr sig också om social sammanhållning i stort. Allt deras obetalda omsorgsarbete hindras eller förstörs av dagligt våld – ofta från poliser – och lämnar efter sig sorg, förödelse och trauma. Men det kan även vara en utgångspunkt för aktivism och motstånd. Våld, sorg, resiliens och motstånd är alltså sammanvävda på ett ganska komplext sätt som visar sig just i mammornas minnes- och motståndspraktiker i favelas.

Våldet sker inte i ett vakuum, utan det är kopplat till ojämlikheter som strukturerar samhället.

Många lyfter frågorna om till exempel hur anhöriga, vänner och grannar drabbas av våldet och hur de måste hantera sin sorg och sitt trauma. De tittar också på våldets osynliga eller osynliggjorda effekter. Hur påverkar våld de som inte är representerade i statistik och dödssiffror? Vems röster hörs inte i debatter? I debatterna om gängkriminalitet i Sverige är det oftast tjejer och kvinnor som inte syns och hörs.

– Det viktigaste är att vi inte ser gängkriminalitet och dess effekter som ensamstående fenomen, utan mer som ett symptom av ett olikt samhälle, där städer är segregerade och inte tar inte hand om sin rasifierade befolkning. Det vill säga, våldet sker inte i ett vakuum, utan det är kopplat till ojämlikheter som strukturerar samhället, säger Josefa Maria Stiegler.