Forskare krokar arm med industrin för att mäta det okända
NYHET
Vid MAX IV-laboratoriet i Lund kan forskare och industrianvändare från hela Sverige göra avancerade experiment. För att få fler att nyttja utnyttja den möjligheten vill Umeå universitet, som en av noderna i projektet Vinnova Spirit, skapa arbetssätt för att enklare dela kunskap mellan akademin och industrin.
Text: Sara-Lena Brännström
Doktoranden Sana Elbashir monterar ett prov i experimentkammaren vid Balder beamline, Max IV i Lund.
BildNils Skoglund
På synkrotronanläggningen MAX IV går det att studera i stort sett alla material: fasta, flytande eller i gasform. Synkrotronljusets väldefinierade våglängder och breda energispektra gör att det kan användas för forskning om allt från läkemedel till metaller, mumier och regalskeppet Vasa.
Umeå universitet är med och finansierar anläggningen, som är gratis för forskare att använda efter att en ansökan beviljats. Även industrin kan göra experiment MAX IV mot en avgift men det kräver en viss kompetens för att direkt kunna nyttja resultaten som produceras.
Synkrotronen är som en schweizisk armékniv med jättemånga olika tekniker som kan användas av olika forskare eller industriella användare.
Hur många från norra Sverige som utnyttjar MAX IV är svårt att säga eftersom ansökningarna går direkt till Lund.
– Jag tror att vi skulle kunna ha fler som använder de här teknikerna både inom akademi och industri. Vi måste hitta de som klarar att utvärdera datamängden, för det är oftast det som är utmaningen, säger Nils Skoglund, universitetslektor vid Institutionen för tillämpad fysik och elektronik vid Umeå universitet.
Kunskapsstöd för industrin
Förutom det kan det också handla om brist på kunskap om hur anläggningen fungerar, nyttan med den eller hur en ansökan går till.
Nils Skoglund är med i projektet Vinnova Spirit som har som regeringsuppdrag att stärka det industriella användandet av MAX IV och ESS (European Spallation Source, en neutronkälla som är under uppbyggnad i Lund).
En viktig del i projektet är att samla och bygga kompetens vid Umeå universitet. Målet är ett skarpt förslag på hur akademien ska fungera som ett kunskapsstöd för industrin samt hur det ska organiseras och finansieras.
MAX IV-laboratoriet i Lund är öppet för forskare i hela Sverige.
BildMAX IV Laboratory
– Synkrotronen är som en schweizisk armékniv med jättemånga olika tekniker som kan användas av olika forskare eller industriella användare. Om du har ett material som du vill veta något om som du inte kan mäta hemma vid ett vanligt laboratorium, då har de ofta ett svar åt dig. Någonstans finns det något som mäter just det du är intresserad av. Det är därför vi satsar så mycket av vår forskningsbudget på de här anläggningarna. Om vi inte använder dem så innebär det också att vi inte tar del av den forskningsfinansiering vi har i Sverige. Så hur nyttjar vi egentligen våra möjligheter? säger Nils Skoglund.
Världens mest kraftfulla neutronkälla
MAX IV är den enda synkrotronen i Sverige och ESS blir världens mest kraftfulla neutronkälla när den står klar. MAX IV är i bruk dygnet runt och tar emot cirka 1000 användare per år. Över 300 personer arbetar där och forskare kan få stöd och hjälp med sitt experiment.
Nyligen lanserades forskarskolan PRISMAS som ska utbilda synkrotronexperter på plats vid MAX IV. Däremot finns än så länge inga kortare instegskurser att gå för den som vill använda anläggningen.
– Hur får vi ut den kunskapen till fler som bara behöver det till ett material och inte ska dedikera hela sitt projekt mot de metoderna? Och hur hjälper vi varandra att bli bättre på att förstå vad vi kan göra med den här tekniken? Där hoppas jag att Spirit-projektet kan bidra till arbetssätt som breddar nyttjandet inom akademi och industri, säger Nils Skoglund.