NYHET Efter nästan ett decennium som föreståndare för Europeiska CBRNE-centret avslutar Per-Erik Johansson sitt uppdrag efter årsskiftet för att njuta av sin pension. Under åren på centret har han blivit en viktig och sammanförande aktör inom det Europeiska CBRN-området.
Per-Erik Johansson tog över som föreståndare för Europeiska CBRNE-centret 2015 och ser nu tillbaka på sin tid vid Umeå Universitet.
Bild Mattias PetterssonNyfikenheten för centrets verksamhet fick Per-Erik Johansson att tacka ja till inbjudan över en kopp kaffe från tidigare företrädare Dzenan Sahovic. Under fikastunden fick Per-Erik höra att tjänsten som föreståndare för Europeiska CBRNE-centret var på väg att utlysas. Per-Erik som tidigare varit involverad i uppstarten av centret under Åke Sellströms regi såg en möjlighet att fortsätta det viktiga arbete som hans företrädare gjort och dessutom en chans att få ha sin hemmabas i Umeå trots att arbetet var riktat mot Europa.
Per-Erik sökte tjänsten som föreståndare och i juli 2015 välkomnades han av två medarbetare, förutom av styrgruppen. Under de första åren låg fokus på att söka nya forskningsmedel och etablera kontakter med relevanta nätverk och aktörer. Efter godkända ansökningar och framgångsrikt nätverkande koordinerade och deltog centret i flera projekt och initiativ på såväl nationell som internationell nivå. Under åren som följde, då uppdragen fortsatte ramla in, utökade centret sin personalstyrka med ytterligare två medarbetare.
Sedan 2015 har spännande projekt som bland annat Safety & Security Test Arena, CELECTIVE och MELODY påbörjats och avslutats. Per-Erik har många berättelser och anekdoter om goda idéer och framtagna resultat, bakslag och framgångar som han gärna berättar om, och han glömmer nästintill aldrig ett namn. Han minns särskilt hur idén för projektet PROACTIVE väcktes under ett reflekterande samtal efter en övning som avstannat där en ledarhund (till en blind aktör) fick blåljuspersonal att klia sig förundrat i huvudet.
”Under övningen visste inte blåljuspersonalen vad som var mest lämpat att göra med hunden, och det väckte tankar om vilka andra element man behöver ta i beaktning i hanteringen av stora och heterogena grupper, och hur man bör ta hand om personer, och för den delen även djur, som tidigare inte tagits hänsyn till eller inkluderats i övningssammanhang. Detta var starten på det arbete som senare blev PROACTIVE, ett banbrytande projekt inom CBRN-forskning i sitt fokus på dem grupper av människor som av olika anledningar kan anses extra sårbara i en CBRN-händelse.”
När frågan kommer om vad som har varit mest utmanande med tjänsten svarar Per-Erik:
”Det kanske är trögheten i säkerhetsvärlden, den tröghet jag uppfattar med innovationer och nya metoder. Å andra sidan är inte tålamod min bästa egenskap”, men skrattar till lite och ger direkt svaret på nästa fråga utan att den blivit ställd ”men jobbet har jag uppskattat, inte minst möten med en massa kompetenta kollegor såväl lokalt, nationellt som internationellt”.
Nu ser Per-Erik fram emot livet som pensionär, där en glesare agenda, mer tid för utomhusaktiviteter och mycket mer fotografering lockar. Han kommer i januari överlämna stafettpinnen till sin efterträdare men Per-Erik kommer finnas kvar på centret ett tag efter årsskiftet för att ge stöd, erfarna råd och kanske en och en annan anekdot.