NYHET Fördragsamhet med livets mångsidighet och motsättningar är viktigt för att vårdpersonalen inte ska bli utbränd. Det visar Gabriella Gustafsson i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet 27 mars.
Gabriella Gustafsson har undersökt vad som kan bidra till att en del personer utvecklar utbrändhet medan andra som arbetar på samma arbetsplatser inte gör det. Med hjälp av intervjuer och frågeformulär undersöktes detta hos två grupper av vårdpersonal, en grupp sjukskrivna för utbrändhet (20 personer) och en grupp som inte visade tecken på utbrändhet (20 personer) inom psykiatrisk landstingsvård och kommunal äldreomsorg.
Resultatet i avhandlingen visar att personer sjukskrivna för utbrändhet slits mellan vad man vill klara och vad man faktiskt klarar. Det är som om de egna idealen har blivit till krav oavsett omständlig heterna. Högre nivå av samvetsstress och moralisk känslighet, synen på samvetet som en börda, att man behöver döva samvetet för att kunna stanna kvar i vården samt uppfattningen att man inte får stöd från omgivningen karaktäriserar den utbrända gruppen.
Att inte bli eller vara utbränd innebär att vara rotad i en livssyn präglad av en fördragsamhet med livets mångsidighet. Det som karaktäriserar personerna i den icke-utbrända gruppen är lägre nivå av samvetsstress, synen på samvete som en tillgång och uppfattningen att man får stöd från omgivningen. Personerna i den utbrända gruppen skattade sig lägre på emotionell stabilitet och högre på ångest än personerna i den icke-utbrända gruppen men resultatet visar också på en stor spridning av skattade personlighets drag inom grupperna.
Avhandlingen pekar på att bli eller inte bli utbränd på samma arbetsplatser är ett komplext fenomen. Det handlar inte bara om vad som händer på arbetet, inte om att vara rätt eller fel som person eller göra rätt eller fel i förhållande till alla goda ideal. Det handlar om en persons hela liv, både privatliv och arbetsliv, under dygnets alla timmar. Personliga egenskaper och personlig hetsdrag kan som enskild faktor inte förklara varför hon utvecklar utbrändhet eller inte, däremot kan de i samverkan med den kultur som människan lever i få mer eller mindre betydelse.
Gabriella Gustafsson drar slutsatsen att en livssyn präglat av fördragsamhet med livets mångsidighet och förmåga att balansera livets olika krav, motsättningar och paradoxer kan medverka till en realistisk inställning till vad som kan vara möjligt att uppnå och därmed hitta en balans mellan idealism och realism. En realistisk inställning till vad som kan vara möjligt att uppnå får inte bli ett hinder för att sträva efter goda ideal och att ge god omvårdnad.
Gabriella Gustafsson nås på e-post gabriella.gustafsson@nurs.umu.se eller telefon 0910-78 72 36.
En högupplöst pressbild kan laddas ned från:
Fredagen den 27 mars 2009 försvarar Gabriella Gustafsson, Inst. för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Att bli eller inte bli utbränd ett komplext fenomen bland vårdpersonal på samma arbetsplatser”.
Disputationen äger rum klockan 10.00 i Aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är professor emerita Marie Åsberg, Karolinska institutet, Stockholm.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-19666
Redaktör: Bertil Born