NYHET Det går att se förändringar både i hjärnans funktion och struktur hos kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom som är en svår form av PMS. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet. Förändringarna i hjärnan kan bestå även efter den premenstruella perioden.
Louise Stiernman BildHans Karlsson
– Resultaten tar oss närmare en biologisk förklaring till att kvinnor med svår PMS är mer benägna att reagera starkt känslomässigt under den premenstruella fasen. Det handlar om att vissa delar av hjärnan blir mer aktiva, säger Louise Stiernman, doktorand vid Umeå universitet.
mer benägna reagera starkt
I sin avhandling har Louise Stiernman och den forskargrupp hon ingår i vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet genomfört fyra studier av kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom, PMDS, som är en form av svår PMS. Studierna har genomförts bland annat med magnetresonanstomografi för att kunna följa aktiviteten i hjärnans olika delar.
Det visade sig kvinnor med PMDS har en ökad aktivitet i de delar av hjärnan som är viktiga för att värdera det emotionella värdet av faktorer i omgivningen och koordinera lämpliga beteenden som svar på dessa. Mönstret var tydligt under perioden före menstruation. Forskarna fann även stöd för att aktiviteten i vissa nyckelområden är kopplad till en förändrad reglering av receptorn som är känslig för nedbrytningsprodukter till gulkroppshormon. Detta har länge diskuterats i forskningen men är inte tidigare visat på människor.
En av studierna i avhandlingen visar på att ökad aktivitet i amygdala var kopplad till lägre genuttryck av ett protein som reglerar känsligheten för gulkroppshormoners nedbrytningsprodukter hos receptorn för signalsubstansen GABA. Amygdala är en del av hjärnan som reagerar på stimulin med emotionell relevans för individen och bidrar till att skapa känslor. Den aktuella receptorns roll är att dämpa hjärncellers aktivitet, och den är också målreceptor för alkohol, vissa ångestdämpande mediciner och narkosmedel.
Slutsatsen i studien är att kvinnor med PMDS sannolikt har en avvikande reglering av denna receptortyp, vilket medför en obalans i hjärnans aktivitet under perioder då hormonnivåer svänger.
– En förvånande upptäckt var att det gick att se att hjärnans funktion även skilde sig under den delen av menscykeln då försökspersonerna mådde bra, och att detta var kopplat till hur svår PMDS de hade. Dessutom såg vi att hjärnans struktur, det vill säga hjärnbarkens tjocklek, var mindre hos kvinnor med PMDS, vilket tyder på mer långvariga effekter på hjärnan, säger Louise Stiernman.
Det är oklart vad dessa fynd innebär; vad som är orsak och verkan. Det är möjligt att underliggande, medfödda skillnader i hjärnans struktur och funktion medför en sårbarhet för att uppleva svåra humörsymtom under vissa betingelser. En annan möjlighet är att den återkommande upplevelsen av svåra premenstruella symtom eller stress med tiden påverkar hur hjärnan är sammansatt och hur den fungerar.
– Det är viktigt att i framtiden utreda om dessa skillnader ökar risken för andra psykiska sjukdomar och om det går att behandla med läkemedel, säger Louise Stiernman.
Cirka 60 000 kvinnor i Sverige lider av premenstruellt dysforiskt syndrom, PMDS, som är den svåraste formen av PMS. Kvinnor med PMDS upplever svåra humörsymtom under perioden före mens, då nivåer av gulkroppshormon är höga.
Tre av studierna genomfördes i Umeå och omfattade 29 kvinnor med PMDS och 27 kvinnor utan premenstruella symtom. Studien om hjärnans struktur omfattade 89 kvinnor med PMDS och 42 kvinnor utan premenstruella symtom, och genomfördes i Uppsala och Umeå.
Fredag 23 augusti försvarar Louise Stiernman, Institutionen för Klinisk Vetenskap, sin avhandling Premenstruellt dysforiskt syndrom: Hjärnans struktur och funktion, GABAA-aktiva neurosteroider och GABAA receptor plasticitet. Disputationen äger rum klockan 13.00 i Bergasalen, byggnad 27, Norrlands Universitetssjukhus. Opponent är professor Elias Eriksson, Göteborgs Universitet. Huvudhandledare Marie Bixo.
