NYHET I en värld där design ofta hyllas för sin roll i människans framsteg är det viktigt att också ifrågasätta denna sanning med kritisk blick. I sin doktorsavhandling undersöker Anja Neidhardt-Mokoena vilken roll design spelar för att upprätthålla diskriminerande och patriarkala system. Genom ett intersektionellt feministiskt perspektiv utforskar hon hur designmuseer kan hjälpa oss att tänka om och förbättra design för att bli mer hållbar och rättvis.
Anja Neidhardt-Mokoena har studerat designmuseer.
BildJens PerssonAnja Neidhardt-Mokoena, som är doktorand vid Designhögskolan och Genusforskarskolan (Umeå centrum för genusstudier) vid Umeå universitet, belyser genom sin forskning den obekväma sanningen att design bidrar till att reproducera förtryckande system som leder till miljöförstöring och diskriminering baserad på ras och kön. Bilar, till exempel, är främst designade och testade med krockdockor baserade på manliga kroppar, vilket gör att kvinnor löper 47 procent högre risk att skadas allvarligt. Byxor för kvinnor saknar ofta tillräckliga fickor, vilket begränsar tillgången till viktiga föremål som nycklar, pengar eller en telefon. På tal om telefonen; produktionen av estetiskt tilltalande och funktionella smartphones är ofta sammankopplad med miljöskadlig gruvdrift och exploatering av arbetskraft.
Designmuseer kan stödja design att röra sig mot mer rättvisa metoder.
Trots dessa problem hyllas design vanligtvis okritiskt på museer. Berättelsen kretsar ofta kring den enskilda stjärndesignern – i regel en vit, heterosexuell, ej funktionsvarierad man – vars glänsande objekt uppvisas med fokus på estetik snarare än samhällelig påverkan. Anja Neidhardt-Mokoena argumenterar för att designmuseer – som har en framträdande status inom populärkultur, politik och industrin – faktiskt skulle kunna initiera en kritisk dialog om designs roll och i förlängningen leda till mer rättvisa designpraktiker.
– Designmuseer kan stödja design att röra sig mot mer rättvisa metoder. Men de behöver först förändras. För närvarande tenderar de att bevara och förstärka problematiska berättelser och definitioner av design. I min avhandling utvecklar jag feministiska designstrategier som kan sätta igång sådana transformationsprocesser, säger Anja Neidhardt-Mokoena.
Anja Neidhardt-Mokoenas forskning baseras på museibesök, designworkshops, studier av litteratur om aktivistiska rum och sociala rörelser, samt visuell analys. Genom dessa metoder bidrar hon till en ny förståelse kring hur design och dess museer reproducerar förtryckande system. Därtill kan Anja Neidhardt-Mokoenas tillvägagångssätt användas till nya former av aktivism inom designfältet, så att design bättre kan bidra till utvecklingen av mer rättvisa framtider.
I sin avhandling visar Anja Neidhardt-Mokoena att viktiga insikter kan hämtas från samhällsarkiv och aktivistiska miljöer, platser där människor och material möts i kampen för social rättvisa. Dessa rörelser gör alternativa historier tillgängliga, och möjliggör därmed nya sätt att hantera nuet och att föreställa sig olika, bättre framtider.
De feministiska designstrategier som Anja Neidhardt-Mokoena utvecklat är i huvudsak tänkta att sätta igång förändringsarbete på designmuseer. Hon tror dock att de också kan tillämpas för att initiera förändring inom andra designinstitutioner, såsom designskolor, i hopp om att stödja utvecklingen mot mer rättvisa och jämlika framtider.
Den 26 september försvarar Anja Neidhardt-Mokoena sin doktorsavhandling med titeln Feminist Design Strategies for Transforming Design Museums Towards More Just Futures. Disputationen äger rum kl. 13.15 i Projektstudion på Designhögskolan vid Umeå universitet, samt online.
