Fakultetsnämnden tar få men betydelsefulla beslut

Professor Johan Olofsson delar med sig av sina erfarenheter av åtta år som ledamot i teknisk-naturvetenskapliga fakultetens nämnd.

BildMattias Pettersson

Fakultetsnämnden har ungefär tio sammanträden per år på 3-4 timmar. En märklig detalj är att det egentligen är ganska få beslut som tas, men de är viktiga. Det handlar framförallt om budget och verksamhetsplan. Eftersom nämnden beslutar om budgeten finns ju faktiskt en stor makt, även om den inte alltid är så operativ. Johan Olofsson upplever dock att man kan ha ett stort inflytande om man är påläst och har frågor man vill driva.

Hur är det att sitta i fakultetsnämnden, vad betyder det för dig?

– Jag vill börja med att säga att jag är stolt över att ha haft det här ansvaret. Vi är en fantastisk fakultet med både forskning och undervisning av hög kvalitet. Att bidra till att utveckla detta är en viktig och meningsfull uppgift. Efter åtta år i fakultetsnämnden och fyra år i budgetutskottet känns det givetvis konstigt att det närmar sig ett slut. Efter dessa år har jag fått en stor insikt i hur fakulteten fungerar. En viktig del i den kollegiala representationen i nämnden är att alla medarbetare ska känna förtroende för de beslut som fattas.

Vilka är fakultetsnämndens främsta uppgifter?

– De viktigaste besluten i nämnden är budgeten och verksamhetsplanen. Det kan låta lite torrt men handlar konkret om att använda de resurser vi får på bästa sätt för att gynna vår forskning och undervisning. Besluten innebär givetvis att man måste sätta sig in i hur alla de elva institutionerna fungerar. Mycket handlar det givetvis även om att belysa olika aspekter och se till så att så få misstag som möjligt sker, så det är också delvis en kontrollfunktion.

Vilka egenskaper är bra att ha om man ska sitta i en fakultetsnämnd?

– Det är ju en bra fråga, eftersom jag just nu sitter i valberedningen som ska nominera en ny nämnd. Det viktigaste är givetvis att men har respekt för uppgiften, tar den seriöst och arbetar för hela fakultetens bästa, och inte bara egna särintressen. Man måste klara att fatta beslut som inte är de bästa för den egna institutionen, om det är rätt för fakulteten som helhet. Under mina år i nämnden har mötena präglats av en god stämning och en vilja att fatta bra beslut. Jag tycker också det är väldigt viktigt att man har en känsla för vilka beslut som ska fattas på fakultetsnivå och låter prefekterna få ansvar för beslut som bäst fattas på institutionsnivå.

Kan du se att fakulteten har slagit in på en viss färdväg under dina åtta år i nämnden och vad tror du blir stora utmaningar i framtiden?

– Absolut, jag känner att fakultetsledningen och nämnden verkligen har jobbat för att förbättra arbetsvillkoren för anställda och förbättra förutsättningarna för både undervisning och forskning. Perioden man kan beviljas fakultetsfinansierad forskningstid (fft) för har blivit längre, utlysningar för medeldyr utrustning både för forskning och nu också undervisning har lanserats och just nu har intervjuer för de nya biträdande lektoraten hållits, vilket är en av fakultetens största strategiska satsningar någonsin.

Jag tycker även att vi under de senaste fyra åren lyckats göra fördelningen av medel till institutionerna mycket mer transparant, vilket är viktigt för att alla ska ha förtroende för nämndens arbete. Tyvärr har ju de sista åren blivit lite lamslagna av att fakulteten riskerade att splittras efter utredningen kring konstnärligt campus och av corona – men hur kriserna har hanterats visat att vi är en välfungerande fakultet.

Nästa fakultetsnämnd har utan tvivel tillräckligt med utmaningar.  Vilka externa beslut som kommer att påverka verksamheten får någon annan sia om, men ett par av frågorna där vi inte nådde ända fram är att vi under de år jag suttit i nämnden har ackumulerat myndighetskapital. Det låter kanske inte så illa att spara pengar men det betyder att resurser som tilldelats oss från staten inte används för forskning och undervisning som det var tänkt. Alla som har insikt i budgetprocessen vet att detta inte är enkelt, och att insatser krävs från såväl individuella forskare och lärare, prefekter, som dekaner och fakultetsnämnd för att komma till rätta med detta. Men om man får det att fungera betyder det att det faktiskt finns mer resurser för vår verksamhet än vi har lyckats nyttja.

Jämställdhetsfrågan är en annan fråga där det finns mycket utrymme för förbättring. Vi blev ju tvungna att lägga ner den största jämställdhetssatsning vi haft på grund av att den inte följde regelverket, och arbetet med hur den ska ersättas och hur detta arbete ska förbättras är en framtida utmaning.

Sen ligger det ju i sakens natur att förändringar kommer att ske i framtiden, det är bara svårt att veta vilka. En uppmaning för framtiden är att se till att man har kraft nog att ta stora strategiska beslut när det krävs. Det finns resurser inom både forskning och grundutbildning, det gäller bara att nyttja dem på ett bra sätt.

Berätta om någon speciell händelse!

– Jag tror mitt tråkigaste minne är alla gånger nya bokslut redovisats och man inser att vi ytterligare ett år misslyckats med att förbruka de medel vi tilldelas. Det ökade myndighetskapitalet representerar möjligheter till viktig verksamhet som inte realiserats.

Däremot känns det som att vi slutar på topp genom satsningen på fakultetsfinansierade biträdande lektorat. Fantastiskt roligt med mer än 500 sökande till de fem tjänsterna, vilket garanterar att vi får in duktiga nya unga kollegor på fakulteten. När man är med och fattar den typen av konkreta resultat så känns tiden man har lagt ner meningsfull.

Hur känns det att lämna uppdraget och vad kommer du att lägga din energi och tid på i stället?

– Märkligt att åtta år går så fort, men det kommer att frigöra tid till andra roliga arbetsuppgifter. Jag ska försöka lägga ännu mer tid på min egen forskning, och eftersom det är flera stora projekt igång är det nog inga problem att få dagarna att gå. Jag tror det finns doktorander och postdoktorer som gärna får sina manus kommenterade lite snabbare. Jag är absolut inte rädd för att bli sysslolös!