NYHET
Tidningen ETC har intervjuat Alf Arvidsson, musiketnolog, Umeå universitet, om hur den unisona kampsången hamnat i skymundan för inhyrda artister på partimöten.
Alf Arvidsson Ur artikeln: "70-talstartisten tog politisk ställning och samtidigt fick det gemensamma sjungandet ett uppsving. Människor engagerade sig i politiken och bildade olika sånggrupper där alla sjöng tillsammans. Hellre än bra, var devisen. Sångerna är en del i kampen om ett bättre samhälle. När högervindarna drar genom världen på 80-talet dör unisonsången.
– Unisonsången passar inte med den borgerliga självbilden. Man jobbar inte med att mobilisera massorna, man utövar politisk makt, säger Alf Arvidsson."