En vecka fri från våld

Isabel, berätta lite om din forskning och hur den hänger samman med just denna vecka!

Vår forskning - för det är inte bara jag - handlar om hur socialtjänst och vårdinstanser bemöter genusbaserat våld. Vi analyserar t ex orsakerna till varför så få kvinnor, trots alla ansträngningar att införliva rutinmässiga frågor om våld vid kvinnors kontakter med socialtjänst och vårdinstanser, berättar om pågående våld för socialtjänstens och sjukvårdens personal.

Förtroende är en avgörande faktor här: kvinnor måste kunna lita på vårdens och socialtjänstens personal för att klara av att yppa sina berättelser, de måste känna att deras upplevelser bekräftas och att de får det stöd de behöver.

Tyvärr, och trots motivation och gott arbete från personal, är utveckling och vidmakthållande av tillit en utmaning inom våra välfärdsinrättningar och utan sådan tillit är det omöjligt att berätta om våldsutsatthet och ta emot stöd. Detta är vad vi studerar: Vad är det som försvårar förtroendet mellan våldsoffer/våldsöverlevare och välfärdsinstanser och hur kan man öka förtroendet.

Hur kan universitetet i allmänhet och Medicinska fakulteten i synnerhet arbeta för att förebygga genusbaserat våld?

Det är av avgörande betydelse att inse att detta våld förekommer och att det drabbar såväl studenter som anställda vid universitetet. Dessutom behöver vi tillkännage att vissa av akademins karaktäristika, som hierarkier, auktoritet, makt bidrar till att vidmakthålla genusbaserat våld, och gör det svårare för offer/överlevare att anmäla.

Vi behöver säkerställa att offer/överlevare för genusbaserat våld inom akademin har möjlighet att anmäla det och att de då blir lyssnade på, trodda på, bekräftade och stöttade. Men även att inte lägga bördan enbart på offret/överlevaren att vara den som ska vara modig och anmäla, utan att det är ett gemensamt ansvar att göra akademin till en säkrare plats, där vi alla känner oss manade att säga ifrån när något är orättvist eller fel och där vi alla bidrar till att minimera hierarkiska maktstrukturer som vidmakthåller genusbaserat våld. Ju högre upp i hierarkin, desto större ansvar att säga ifrån och bidra till att eliminera genusbaserat våld.

Den andra viktiga aspekten är att vi vid Medicinska fakulteten ansvarar för att utbilda kommande generationer av sjukvårdspersonal. De måste i sin utbildning få med sig vetskapen att genusbaserat våld är sjukvårdens ansvar och vad de kan göra för att hjälpa och stötta offer för genusbaserat våld på ett bättre sätt. Vi integrerar undervisning om detta våld i våra utbildningar, för både ökad förståelse och hur genomgripande det är, för dess rötter i genus, dess globala inverkan och vad som fungerar när det gäller hälso- och sjukvårdens gensvar. Detta är ett särskilt viktigt bidrag, eftersom genusbaserat våld resulterar i ohälsa där våldsoffer/-överlevare söker sig till hälso- och sjukvården i större utsträckning än andra offentliga instanser.

Om du skulle välja en av de aktiviteter som anordnas under veckan i Västerbotten, vilken skulle du rekommendera?

Det är jättebra att det finns många aktiviteter och med olika fokus, eftersom genusbaserat våld har samband med många områden. Jag skulle föreslå att gå med i demonstrationen den 25e november, vilket är ett väldigt bra sätt att visa stöd för arbetet med att eliminera genusbaserat våld och det är en demonstration som förenar många städer runt om i världen den dagen.

Den 25e november har högtidlighållits av feministiska aktivister sedan 1960 för att hedra Mirabalsystrarna, tre politiska aktivister från Dominikanska republiken som 1960 mördades brutalt på order av landets ledare Rafael Trujillo (1930-1961). Att delta i demonstrationen i Umeå är också ett sätt att visa stöd för den feministiska skyddsverksamheten Kvinno- och tjejjouren och att framhålla att det är feministisk aktivism som har lyft detta problem och kämpar för att hålla det kvar på agendan.