NYHET Digitalisering framhävs ofta som den givna lösningen på klimatkrisen som mänskligheten står inför, men vi pratar mer sällan om de utmaningar och negativa konsekvenser som digitaliseringen medför. Under ett panelsamtal i Humlab samlades forskare från olika ämnen och fakulteter för att diskutera digitaliseringens koppling till klimatkrisen och vilka faktorer som är viktiga i omställningen.
– Idén till att anordna det här symposiet föddes efter en session som handlade om omställningar i relation till digitalisering och klimatkrisen under Humlabs 20-årsjubileum 2021. Sen dess har bland annat en så kallad grön industrialisering i norra Sverige presenterats som en innovativ lösning på klimatkrisen. Samtidigt kräver andra institutioner i världen att samhället får mer kunskap om digitaliseringens negativa konsekvenser, säger moderator Evelina Liliequist, postdoktor vid Centrum för regionalvetenskap vid Umeå universitet.
En så kallad grön industrialisering i norra Sverige presenterats som en innovativ lösning på klimatkrisen. Samtidigt kräver andra institutioner i världen att samhället får mer kunskap om digitaliseringens negativa konsekvenser.
Keith Larson, föreståndare för Arktiskt centrum vid Umeå universitet, forskar på hur arktiska och alpina arters livshistoriska anpassningar har formats av miljön; hur tidpunkten för livshistoriska händelser påverkas av klimat och miljöförändringar.
– Ett grundläggande misstag vi gör i Sverige är att vi inte tar hänsyn till att vi behöver den här platsen i framtiden. Skandinavien är den mest utvecklade nordliga regionen i världen – det är här människor kommer att bo. Vi måste börja se det här som vår livbåt i norr och vi måste skapa förutsättningar som vi kan anpassa oss till. Vi har alltid haft klimatförändringar men det är förändringshastigheten som är avgörande.
Annika Egan Sjölander, professor i medie- och kommunikationsvetenskap är koordinator för Umeå Transformation Research Initiative (UTRI) och leder ett forskningsprogram om kommunikationens roll för att skapa mer hållbara samhällen i antropocen.
– Det finns en brist i samhället idag vad gäller hur delad förståelsen är om vart vi är på väg och även kring på vilket sätt digitalisering ska lösa utmaningarna vi står inför. Vi måste samla både digital kompetens och kompetens när det gäller klimat och hållbarhet och bättre förstå hur dessa samspelar. Lokalt likväl som globalt. Det gör vi genom att använda vår erfarenhet och titta på historien. Här spelar dessutom demokratiska institutioner en avgörande roll, likt journalistiken.
Christoffer Boman, universitetslektor vid Institutionen för tillämpad fysik och elektronik, forskar på att ta fram ny kunskap om energisystem som kommer till nytta för samhälle och industri i strävan efter att bli mer hållbara.
– Det finns både möjligheter och utmaningar med AI beroende på hur vi ser på det. Klart är att digitalisering påverkar hållbarhet från alla perspektiv – inte enbart kopplat till klimatet. Samhället har hittills arbetat linjärt men de ekonomiska systemen måste främja cirkuläritet. Från akademins sida måste vi bli bättre på att kommunicera vetenskap och synas utanför universitetet.
Toby Miller, professor vid Complutense de Madrid, forskar inom kulturstudier och medievetenskap. Han har ett mångårigt engagemang i hållbarhetsfrågor relaterade till media- och kommunikationsvetenskap.
– Den rådande uppfattningen är att vi som konsumenter måste lösa situationen, men individuella beslut förändrar inte situationen för barn i den globala södern som arbetar så att vi i industriländer ska ha en mobiltelefon, eller som återvinner e-avfall i slutet av dessa telefoners livscykel. Den tar inte heller upp det faktum att årligt e-avfall nu väger mer än den kinesiska muren. Samhället måste kräva att företagen bakom telefonvarumärkena är tydliga med sin roll och vad de gör för att förändra dagens situation.
The Climate Crisis and the Digital anordnades av Humlab, UTRI och Institutionen för kultur- och medievetenskaper.
