NYHET
Ett personcentrerat förhållningssätt i primärvårdens diabetesvård förändrar diabetessjuksköterskans professionella roll. Detta samtidigt som relationen med patienterna och stödet till egenvård förbättras. Det visar den avhandling som Eva Boström försvarar vid Umeå universitet, den 25 oktober.
Primärvårdens diabetesvård har som huvudfokus att förebygga och minska komplikationer till följd av diabetes. Stor vikt läggs på egenvård där diabetessjuksköterskan har en viktig uppgift när det gäller att understödja livsstilsförändringar hos personer med diabetes och prioritera sjukdomshantering och personens egna motiv till förändring. Samtidigt har forskning visat att den här typen av personcentrerat förhållningssätt inte utövas i önskvärd utsträckning och trots att diabetessjuksköterskorna har en viktig roll i diabetesvården har deras insatser utvärderats sparsamt.
Eva Boström, doktorand vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, har deltagit i genomförandet av en personcentrerad intervention riktad till patienter med typ 2-diabetes. Interventionen har bestått av stödsessioner genomförda av diabetessjuksköterskor, antingen individuellt eller i grupp.
I avhandlingsarbetet har Eva Boström studerat diabetessjuksköterskornas professionella roll i diabetesvården och deras erfarenheter av att praktisera personcentrerad vård. Genom intervjuer, enkäter och observationer bland diabetessjuksköterskor beskriver avhandlingen vad som kan stärka deras professionella roll och hur personcentrerad vård kan praktiseras.
Eva Boström visar i avhandlingen att diabetessjuksköterskan har en komplex roll med flera utmaningar och förväntningar som ska uppfyllas. Yrket kräver också ständig uppdatering. Diabetessjuksköterskorna upplever ofta att de slits mellan flera uppgifter på hälsocentralerna och att behovet av kontinuerlig kontakt med personer som insjuknat inte blir bemött i den utsträckning som behövs. I två av studierna har det visat sig att ett personcentrerat förhållningssätt leder till en närmare relation till personer med typ 2-diabetes och att det ger diabetessjuksköterskorna en bättre inblick i vad det betyder att leva med en kronisk sjukdom.
– Det är fullt möjligt att genomföra en personcentrerad vård, samtidigt som den är svår att genomföra i praktiken om man inte förändrar arbetssätt och attityder. Utmaningen ligger i att låta diabetessjuksköterskan gå från att upprätthålla ett informativt förhållningssätt till att prioritera ett mer aktivt lyssnande där man efterfrågar det som är av vikt för den enskilde patienten, säger Eva Boström.
Slutsatsen i avhandlingen är att diabetessjuksköterskor i primärvården strävar efter en närhet i vårdrelationen till personer med typ 2-diabetes men att utmaningar inom deras profession är svåra att uppfylla och en distans är därmed också närvarande. Med en medvetenhet om de utmaningar som kan uppstå för att uppnå en personcentrerad vård kan diabetessjuksköterskan möjliggöra att varje patient i större utsträckning ses som en unik person och därmed bättre stödja dennes egenvård.
– Prioriteringen av personcentrerad vård kan bidra till en förändring av kulturen i diabetesvården mot en mer ömsesidig, förtroendefull och respektfull vård, grundad på personen med typ 2-diabetes egna förutsättningar och behov, säger Eva Boström.
Eva Boström kommer från Umeå och arbetar som sjuksköterska och som doktorand vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet.Hon kan nås på:Telefon: 090-786 92 70, 072-222 92 70E-post: eva.bostrom@nurs.umu.se
Fredagen den 25 oktober försvarar Eva Boström, institutionen för omvårdnad, sin avhandling med titeln: Närhet och distans - Utmaningar i personcentrerad vård för diabetessjuksköterskor i primärvården. (Engelsk titel: Proximity and distance – Challenges in person-centred care for diabetes specialist nurses in primary healthcare).
Opponent: Inger Ekman, sjuksköterska, professor i omvårdnad, centrumföreståndare för Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet.
Huvudhandledare: Åsa Hörnsten.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhuset, Aulan.