Det är hormonerna

I det fyraåriga projektet kommer de att studera hur hormoner ges betydelse i berättelser om förändringsprocesser i kvinnors liv. Mer specifikt ska de utforska hormonberättelser som en del av en modern självhjälpskultur, där den hormonella kroppen har blivit ett populärt ämne för diskussion om kön, ålder, prestation mm.

Linda Berg, Umeå centrum för genusstudier, beskriver projektet lite närmare.

BildEdith Hästbacka Berg

Varför är det här ett viktigt ämne att forska på?

Kemiska processer snarare än kroppsdelar har blivit allt mer avgörande i uppfattningar om kvinnlighet och manlighet, där könshormoner har kommit att bli centrala i debatterna om gränser mellan män och kvinnor. Hormonprocesser associeras med specifika skeenden i många kvinnors liv, såsom menstruation, graviditet och klimakteriet, och har blivit väsentliga i berättelser om kroppar och identiteter. Vi vet dock fortfarande lite om hur hormonberättelser påverkar hur kvinnor förstår sig själva och sin livscykel. Vi behöver därför mer kunskap om hur tal om hormoner inverkar på en vardaglig självuppfattning, och föreställningar om vad som är normalt och inte.

Hur ska ni samla in material?

För att få svar på projektets övergripande fråga kommer vi att genomföra gruppintervjuer och enskilda intervjuer med självidentifierade kvinnor i specifika åldersgrupper, samt även undersöka mediematerial och självhjälpslitteratur.

Vad förväntar ni er för resultat?

Det saknas forskning om hormonernas roll som källa till svar på kvinnors fysiska och psykologiska reaktioner, där det är viktigt att ta in perspektiv på genus, sexualitet, kultur och åldrande för att kunna veta mer om hur hormonberättelser påverkar människors självuppfattning och möjlighet att agera. Så utifrån antagandet om att kunskap i alla dess former har verkliga effekter, förväntar vi oss att projektets resultat ger lärdomar om hur olika utsagor om hormoner strukturerar kvinnors liv och förståelse av sig själva och andra.

Vad känns som den största utmaningen?

En utmaning för vår forskargrupp, precis som för många just nu, är att planera för forskning och kunskapsutbyte under pandemitid med de begränsningar som det innebär. Vi har bl a för avsikt att genomföra gruppintervjuer där vi träffas i specifika miljöer, och hoppas givetvis att vi ska kunna realisera det enligt plan.