NYHET Antalet självmordsförsök och självskadehandlingar minskade markant bland personer med bipolär sjukdom och ADHD som fick centralstimulerande läkemedel. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet. Avhandlingen visar även att individer tillhörande en viss undergrupp av bipolär sjukdom försämrades avsevärt när de slutade ta litium.
BildMostphotos
– Med tanke på att risken för självmord är tio till femton gånger högre för personer med bipolär sjukdom jämfört med befolkningen i övrigt, är det en positiv överraskning att behandling med centralstimulerande läkemedel tycks kunna minska förekomsten av självmordsbeteende bland individer med bipolär sjukdom och ADHD, säger Louise Öhlund, doktorand vid Umeå universitet.
I en av studierna i avhandlingen visas att hälften av alla individer som behandlades med litium avslutade sin behandling, och biverkningar låg i huvudsak bakom utsättningen. Det var även vanligt att personer med bipolär sjukdom avslutade sin medicinering med litium på egen hand utan att konsultera läkare innan. Detta tycktes framförallt gälla män som dessutom oftare än kvinnor satte ut litium när de upplevde att de mådde bra.
Avslutad litiumbehandling resulterade dock i en anmärkningsvärt försämrad sjukdomsbild med ökat behov av inläggning för psykiatrisk vård. Särskilt för personer med bipolär sjukdom typ 1 eller schizoaffektiv sjukdom är risken för försämring stor. Bland patienter i denna grupp fyrdubblades antalet slutenvårdstillfällen och antalet vårddagar tredubblades under tvåårsperioden efter utsättning av litium jämfört med innan. Därför bör alltid en individuell riskbedömning göras innan man sätter ut litium, där nyttan av behandlingen måste vägas i förhållande till biverkningar och risken för allvarligt insjuknande.
I en annan studie undersöktes förekomsten av avsiktliga självskadehandlingar och självmordsförsök under en tvåårsperiod före respektive efter insättning av centralstimulerande läkemedel. Studien baserades på 206 patienter med bipolär sjukdom eller schizoaffektiv sjukdom och samtidig ADHD. Resultatet visade att antalet avsiktliga självskadehandlingar och självmordsförsök minskade med 40 procent. Det talar för att centralstimulerande läkemedelsbehandling kan förskrivas till denna grupp, så länge som stämningsstabiliserande läkemedel, exempelvis litium, används samtidigt.
Louise Ölund
BildLinnea Eriksson– En förklaring skulle kunna vara att centralstimulerande läkemedel förbättrar den så kallade exekutiva förmågan, att kunna ta tag i saker, bibehålla uppmärksamhet, förstå samband mellan orsak och verkan, kunna planera och organisera, samt förmågan att reglera känslor. Just nedsatt exekutiv funktion och impulsivitet är sedan tidigare förknippat med en ökad risk för självskadebeteende, säger Louise Öhlund.
Bipolär sjukdom är en svår psykiatrisk sjukdom. Sjukdomen, som tidigare kallades för manodepressiv sjukdom, kännetecknas av episodiska förskjutningar av stämningsläge och aktivitetsnivå som ger upphov till perioder av depression, hypomani och mani. Risken att under sin livstid insjukna i bipolär sjukdom är cirka en till två procent. Sjukdomen debuterar vanligtvis i ung vuxenålder. Med rätt behandling kan många patienter bli symtomfria och fungera väl. För att minska risken för att patienter ska drabbas av en ny episod, krävs ofta förebyggande långtidsbehandling med läkemedel som stabiliserar stämningsläget. Litium är sedan mer än 50 år förstahandspreparat.
Avhandlingen baseras på tre studier med drygt 1500 deltagare från Norrbotten.
Louise Öhlund arbetar som ST-läkare vid psykiatrin på Sunderby sjukhus. Efter avhandlingen väntar ett projekt som berör psykisk hälsa i relation till coronapandemin.
Louise Öhlund, Institutionen för klinisk vetenskap, försvarar fredag 29 maj kl. 13 sin avhandling Faktorer som påverkar den farmakologiska behandlingen vid bipolär sjukdom. Fakultetsopponent Allan Young, King's College, London, Storbritannien. Huvudhandledare Ursula Werneke. Plats: Aulan, Sunderby sjukhus, Luleå.
