Brister i vården och otrygghet skapar ökad ohälsa hos transpersoner

Ida Linander, doktorand i vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och Genusforskarskolan.

BildLena Mustonen

Avhandlingen bygger på 18 intervjuer med transpersoner i hela Sverige. Syftet med studien var att undersöka transpersoners erfarenheter av könsbekräftande vård och hur upplevelser av trygghet och otrygghet påverkar hälsan hos transpersoner.
- Vårdsökande inom transvården ska passera igenom en utredning för att få tillgång till vård som vissa upplever som livsviktig. Deltagarna i min studie upplevde dock svårigheter att navigera sig fram till denna vård på grund av långa väntetider, brist på psykosocialt stöd, kunskapsbrist hos sjukvårdspersonal och att de hamnade i en beroenderelation till utredarna. Detta ledde till negativa hälsokonsekvenser som nedstämdhet och sömnsvårigheter.

Under utredningen för könsbekräftande vård uppmuntrades en binär könsidentitet och ett stereotypt könsuttryck hos vårdtagarna, något som accepterades av vissa deltagare medan andra gjorde motstånd.
- Exempelvis berättade deltagarna om hur vårdgivarna gav kommentarer och bedömde deras kläder och frisyr utifrån stereotypa normer kring maskulinitet och femininitet. De fick också frågor om hur de betedde sig, och vad de lekte med, när de var små. Det är problematiskt eftersom deltagarna befinner sig i en beroenderelation till vårdgivarna som ska avgöra om de får tillgång till könsbekräftande vård. Deltagarna upplevde att de var tvungna att anpassa sig till vårdgivarnas råd och tips om hur de ska uttrycka kön, berättar Ida Linander.

Något som också påverkade deltagarnas hälsa var att de upplevde flera platser som otrygga. Många hade upplevt risk för våld och trakasserier på offentliga platser som barer och pubar, och de beskrev svårigheter att vara fysiskt aktiva eftersom omklädningsrum upplevdes som otrygga.
- För att förbättra hälsan hos personer med transerfarenheter är det nödvändigt att skapa fler trygga rum och göra det möjligt för transpersoner att delta i fysiska och sociala aktiviteter genom till exempel alternativ till könsuppdelade toaletter och omklädningsrum, fortsätter Ida Linander.

I avhandlingen analyserar även Ida Linander hur Socialstyrelsens riktlinjer för vård vid könsdysfori konstruerar kön och formar beslutsfattande inom svensk transvård.
- Analysen av Socialstyrelsens riktlinjer visar på motstridiga idéer kring kön. Dessa kan göra det svårt för de vårdsökande att uppfylla kriterierna för att få tillgång till könsbekräftande vård. Riktlinjerna riskerar också att stämpla transpersoner som psykiskt sjuka genom att tätt koppla ihop utredning för könsdysfori med psykiatrisk kunskap och mental hälsa. Dessutom väcker riktlinjerna frågor om tillgång till könsbekräftande vård för asylsökande och papperslösa personer.

Ida Linander disputerar i folkhälsa och vid genusforskarskolan. Ida kommer från Helsingborg och har läst läkarprogrammet i Umeå. Efter disputation kommer Ida att fortsätta forska om sexuellt samtycke samt om trygghet och genus.

Till avhandlingen