Blockering av protein möjlig väg hindra biverkningar vid strålbehandling

Mahsa Fallah, doktorand vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik.

BildJohan Gunséus

– Skador vid strålbehandling kan vara smärtsamma och allvarligt försämra patientens livskvalitet. Därför är det angeläget att hitta sätt att behandla eller ännu hellre förebygga skadorna, säger Mahsa Fallah, doktorand vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Umeå universitet.

Den vanligaste hudpåverkan vid strålbehandling mot cancer är hudrodnad, erytem, något som drabbar nio av tio som strålbehandlas. Rodnaden kan utvecklas till hudflagning, deskvamation. Andra platser där biverkningar av strålning förekommer är magtarmkanalen och benmärgen.

Idag behandlas sår efter strålning lokalt med förband, antibiotika, kortison, eller i svåra fall med hudtransplantation.

I sin avhandling visar Mahsa Fallah på den betydelse som plasmaproteinet plasminogen har för hur inflammation utvecklas och skador uppstår efter strålning.

Vid försök har möss som saknar plasminogen i stort sett visat sig vara resistenta mot strål-inducerade skador på huden. Även i möss som hade normal nivå av plasminogen kunde man starkt minska skadorna genom att behandla med ett befintligt läkemedel som innehåller ämnet tranexamsyra och som inhiberar aktiveringen av plasminogen.

– Sammantaget talar studierna för att det är lämpligt att förebygga strålskador i huden genom att behandla med tranexamsyra. Det är värt att forska vidare på om samma strategi också skulle kunna användas för att skydda inre organ från strålskador, säger Mahsa Fallah.

Mahsa Falla är uppväxt i Esfahan i Iran där hon tidigare har studerat genetik vid Esfahans universitet.

Till avhandlingen

Text: Ola Nilsson