Betydelsen av digital teknik i undervisningens vardag

Avhandlingen "Maintaining teaching - exploring te(a)ch-abilities with actor-network theory" spikas den 24 maj och är från dess tillgänglig.

Sara Mörtsell har sin anställning vid Högskolan i Gävle och har läst sin forskarutbildning i pedagogik vid Umeå universitet. Genom att vara en del av den tvärvetenskapliga forskarskolan GRADE är hennes forskning riktad mot att förstå digitalisering i skolans sammanhang. Sara försvarar sin doktorsavhandling i pedagogik 14 juni 2024.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Sara Mörtsell, doktorand vid Högskolan i Gävle och Umeå universitet.

Pandemin var en av de mest utmanande händelserna som skolan ställts inför och det är viktigt att försöka förstå närmre vilken undervisning som blir till när både hälsa och utbildning ställs på spel. I bakgrunden finns också digital teknik som länge varit en stark förändringsgrund för skolan och jag är intresserad av hur digital teknik blir betydelsefull i vardagen. Det väldigt vardagliga i pedagogisk praktik kan vara svårt att lägga märke till. Med avhandlingen försöker jag därför ta vara på att pandemin aktualiserade hur och att undervisning hålls samman, något som annars lätt går obemärkt förbi. I vidare bemärkelse belyser min avhandling relationer mellan vardaglig undervisning och digital teknik. Det gör jag med hjälp av teoretiska antaganden från teknik- och vetenskapsstudier, i synnerhet aktörnätverksteori, så att en förgivettagen idé om att undervisningen snabbt ställdes om till distansundervisning tack vare digitala lösningar är något som omprövas i min avhandling.

Hur har du samlat in material?

Avhandlingen är en etnografisk studie där jag följt en gymnasieskola under lite över ett års tid från 2020 till 2021. Det innebär att jag har varit med i de digitala lektionerna, observerat digitala plattformar, gjort skolbesök och intervjuat lärare, elever och övrig skolpersonal under den här perioden.

Vad innebär resultaten?

Att digital plattformsteknik inte på något enkelt sätt ersätter klassrum och att undervisningen påverkas på en rad sätt. Jag undersöker bland annat detta i skolans närvaropraktiker som blir både mer övervakande och prestationsinriktade när rätt tid och rätt plats inte längre fungerar för att kvalificera närvaro. Men närvaropraktikerna tillåter också andrum för att pandemins vardag ska bli dräglig. Ett annat sätt som undervisningen påverkades var att lektioner fick en otydlig karaktär trots att de var långt ifrån ignorerade. Med det menar jag att de exempelvis kunde börja och sluta på oväntade sätt och spridas ut genom återsamlingar, chatter och delade dokument. Samtidigt stabiliserades schemat och plattformstekniken genom att lektioner blev mer flyktiga. Genom att undersöka närvaro och lektioner med mera har jag särskilt intresserat mig för hur den digitala tekniken kallar på omsorg och omhändertagande för att skolvardagen ska gå ihop. Det jag lyfter fram är att ett ensidigt fokus på användning och kompetens missar detta. Även om användning är ett relationssätt som dominerar vår bild av digital teknik i undervisning visar resultaten att underhåll och materiell omsorg och vem som använder vem inte alltid är givet utan snarare ett pågående utbyte av mer än mänskliga förmågor. Pandemiundervisningen erbjuder på så vis handlingskraftiga berättarresurser om vardaglig undervisning och digital teknik.

Är det något i resultaten som förvånar dig?

Kanske det att det är lätt att i förväg anta vem eller vad som är hjälten men att det i pedagogisk vardag kan visa sig inte stämma.

Vad har varit den största utmaningen i ditt arbete?

Upptakten till fältarbetet sammanföll med pandemins utbrott 2020. Som med så mycket annat under pandemin innebar det omställning, anpassning och stor dos osäkerhet om det ens skulle gå att genomföra några etnografiska studier över huvud taget. Så att få till det på ett relevant sätt har varit en utmaning.

Vad är du mest stolt över i ditt arbete?

Det är svårt att säga. Det skulle väl kanske vara det att 2020 inte blev ett förlorat forskningsår utan ledde till att det gick att utforska problem inom mitt forskningsområde på nya sätt.

Hur ser ditt arbete ut framöver - vad kommer du att göra härnäst?

Jag kommer fortsätta med undervisning och forskning inom min tjänst på Högskolan i Gävle.