Avhandling: Radiologisk skala för normaltryckshydrocefalus

Karin Kockum, doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap

BildHenrik Kockum

I sin avhandling har Karin Kockum utvecklat och utvärderat en skala för att gradera röntgenförändringar i hjärnan vid ideopatisk normaltryckshydrocefalus, INPH.

iNPH, yttrar sig i form av tilltagande gång- och balanssvårighet, sviktande närminne och ibland inkontinens.

Orsaken är inte helt säkerställd men omsättningen av vätskan som omger hjärnan, CSF, är störd. Därigenom ansamlas CSF i hjärnans hålrum och hjärnans funktion påverkas. Tillståndet går att behandla med inläggande av en shunt, från hjärnans hålrum vanligen till bukhålan, så att överskottsvätska kan dräneras bort. Upp till 80 procent av dem som opereras förbättras.

Tidig shuntoperation ger ofta bättre effekt, innan förändringarna i hjärnan har blivit alltför permanenta. Grunden för diagnos är en neurologisk utvärdering av symtomen, samt genom bilddiagnostisk kartläggning av hjärnan med datortomografi eller magnetkameraundersökning. Det har utvecklats flera skalor för att utvärdera symtom vid iNPH, men det finns ingen motsvarighet i bruk för att bedöma radiologiska förändringar vid sjukdomen. Syftet med Karin Kockums avhandlingsarbete är därför att utveckla och utvärdera en skala, ”iNPH Radscale”, för att på ett enhetligt sätt gradera röntgenförändringar i hjärnan som är typiska för iNPH.

INPH Radscale sammanfattar sju tecken som går att bedöma på en röntgenbild av hjärnan. Skalan kan användas som ett stöd för röntgenläkaren, för att veta vad som ska bedömas, hur det ska bedömas  samt när det räknas som sjukt. Tecknen värderar hur de vätskefyllda hålrummen i hjärnan förändras när vätska ansamlas och som en konsekvens av de vidgade hålrummen hur hjärnvävnaden trycks ihop i andra områden.

iNPH Radscale är utvecklad för datortomografi, men kan även användas för magnetkameran, när tecken på iNPH ska bedömas. Det krävs dock en medvetenhet om att diskreta förändringar i den vita hjärnvävnaden kring hålrummen kan undervärderas vid datortomografiundersökning. När två olika röntgenläkare använder skalan på samma undersökning, når de i stor utsträckning samma resultat. Resultaten visar också att iNPH Radscale med stor säkerhet kan skilja friska från patienter med definitiv iNPH. Detta kan vara till hjälp vid utredning av iNPH och vara ett stöd i diagnostiken för både röntgenläkare och neurolog.

Det är tidigare känt att tidig diagnos är viktigt för behandlingsresultatet. Då krävs att diagnosen uppmärksammas på ett tidigt stadium. Här kan iNPH Radscale vara ett stöd för röntgenläkaren, dels för att leta efter diskreta förändringar, men också för att göra en strukturerad bedömning av fynden.

Studierna är baserade på två olika grupper, dels ett epidemiologiskt material från Jämtland, dels en klinisk grupp patienter som shuntopererats i Uppsala. I Jämtland blev personer över 65 år, med och utan symtom av normaltryckshydrocephalus inbjudna via en enkät till neurologisk undersökning och datortomografi av hjärnan, för att kartlägga förekomsten av sjukdomen i den äldre populationen. De som blivit opererade i Uppsala valdes ut, utifrån vilka röntgenundersökningar de hade gjort innan operation. Då kunde iNPH Radscale testas för både datortomografi- och magnetkameraundersökning för samma patient. Vidare jämfördes bilderna för de patienter som haft effekt av sin shunt med symtomfria äldre från gruppen från Jämtland.

Karin Kockum är läkare och specialist i bild- och funktionsmedicin vid Röntgenavdelningen på Östersunds sjukhus.

Till avhandlingen