NYHET Många patienter med hjärtsvikt och nedsatt njurfunktion får inte tillräcklig behandling med ett läkemedel med påvisad effekt. Det visar en avhandling vid Umeå universitet. Avhandlingen visar även låg noggrannhet hos metoderna som används för att räkna ut njurfunktionen hos hjärtsviktspatienter.
I Anna Jonsson Holmdahls avhandling vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin studeras användningen av läkemedlet Mineralkortikoidreceptorantagonister, MRA. Det är ett av flera läkemedel som ökar överlevnaden och minskar sjukligheten vid hjärtsvikt. I avhandlingen visades att det fanns en påtaglig underbehandling med MRA, vilket berodde på utebliven insättning och hög grad av utsättning hos patienter som enligt riktlinjer hade tolererat behandlingen.
Kontraindikationer var en vanlig anledning till att insättning av MRA uteblev. De vanligaste kontraindikationerna var nedsatt njurfunktion, högt kalium och lågt blodtryck, men knappt hälften av dessa patienter nådde de riktlinjebaserade gränserna för njurvärde och kalium då MRA-behandling är kontraindicerad. Det fanns ingen säker anledning till utebliven behandling hos en av tio patienter. Dessa patienter var äldre, hade färre sjukhusinläggningar för hjärtsvikt och färre hade basbehandling med andra viktiga läkemedel vid hjärtsvikt, än de som behandlades med MRA.
Hälften av patienterna som fick förskrivet MRA avslutade behandlingen. Nedsatt njurfunktion och förhöjt kalium var dom vanligaste orsakerna till utsättning, men drygt hälften av dessa patienter nådde inte den riktlinjebaserade beslutsgränsen för dosminskning eller utsättning av MRA. Hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion kunde man inte visa att behandling med MRA försämrade njurfunktionen ytterligare, jämfört med de som inte behandlades med MRA. I en överlevnadsanalys där man justerat för andra bidragande anledningar till ökad dödlighet sågs man att utsättning av MRA var förknippad med högre dödlighet.
Uppskattad njurfunktion är ett värde som till hög grad påverkar om behandling med MRA sätts in och bibehålls hos patienter med hjärtsvikt. Åtta olika ekvationer som uppskattar njurfunktionen baserat på blodprovet kreatinin, jämfördes med ett uppmätt njurfunktionsvärde. Alla ekvationer som enbart var baserade på kreatinin överskattade njurfunktionen och hade låg noggrannhet.
Sammanfattningsvis kunde det konstateras att en stor andel av patienterna inte behandlas enligt gällande riktlinjer, särskilt inte de mest sköra patienterna med högst risk för biverkningar. Osäkerheten i metoden för att uppskatta njurfunktionen försvårar möjligheterna till optimal läkemedelsbehandling hos patienter med hjärtsvikt.
Avhandlingen baseras på journaldata från Norrlands Universitetssjukhus, Sverige. Alla patienter som fått en hjärtsviktsdiagnos via Hjärtcentrum eller Medicinkliniken mellan 2010 och 2018 inkluderades.
Anna Jonsson Holmdahl arbetar som AT-läkare vid Sunderby Sjukhus, Luleå.
