NYHET Att jämföra hur mycket magnetfält som patienten utsätts för vid undersökningar med MR, magnetresonanstomografi, har hittills varit svårt. I en ny avhandling presenteras mått och metoder som gör det möjligt att beskriva exponeringen i detalj.
Magnetisk resonanstomografi, MR, är idag en vanlig avbildningsmetod och ett viktigt diagnostiskt verktyg inom medicin och forskning. Med sin komplexa blandning av magnetfält med olika frekvenser och fältstyrkor utgör MR-kameran en unik exponeringsmiljö. För att kunna genomföra bra forskningsstudier där eventuella långsiktiga hälsoeffekter undersöks är det viktigt att ha god kontroll på exponeringen. Det behövs tydliga exponeringsmått och metoder för exponeringsbedömning som är anpassade till den komplexa blandning av magnetfält som finns i MR-kameran.
Syftet med Jennifer Frankels avhandling var att karakterisera exponeringsmiljön inuti MR-kameror, föreslå lämpliga exponeringsmått och presentera exponeringsbedömningsmetoder som är relevanta för epidemiologisk och experimentell forskning om MR och långsiktiga hälsoeffekter. Genom att mäta och analysera magnetfälten i MR-kameran under pågående bildtagning kunde forskarna i gruppen se att exponeringen kan variera betydligt mellan de olika bildtagningssekvenserna som ingår i en undersökning.
Detta innebär att det inte går att enkelt klassificera en undersökning baserat på hur länge den pågår eller vilken kroppsdel som avbildas. Vid exponeringsbedömning behöver man istället ta hänsyn till de specifika magnetfältens egenskaper och beskriva dem med exponeringsmått som till exempel olika typer av medelvärden, maxvärden och tröskelvärden. Med den mätmetod som gruppen utvecklade går det att få noggranna mått på exponeringen i MR-undersökningar, vilket blir användbart i framtida forskning om MR-miljöns inverkan på biologiska processer på cellnivå.
Forskarna har även utvecklat metoder för mer omfattande exponeringsbedömning, där modeller av magnetfälten gör att vi kan uppskatta exponeringen på godtyckliga platser inuti MR-kameran. Detta möjliggör bedömning och klassificering i större skala vilket skulle kunna vara användbart i exponeringsstudier på människor, och, med fortsatt metodutveckling, i större epidemiologiska studier. Det skulle även gå att dra nytta av dessa metoder i kliniska säkerhetsbedömningar, till exempel vid utvärdering av medicinska implantat.
Avhandlingsarbetet har belyst MR-kamerans unika exponeringsmiljö och de många variabler som påverkar exponeringen under en MR-undersökning. Presenterade exponeringsmått och bedömningsmetoder kan bidra till förbättrad forskningskvalitet genom att göra det möjligt att jämföra resultat från olika studier och reproducera och verifiera tidigare forskningsresultat.
Metod: Avhandlingsarbetet bygger på mätningar av de tidsvarierande magnetfälten som upplevs inuti en MR-kamera under pågående bildtagning. Genom analys av de uppmätta magnetfälten kunde vi ta fram relevanta exponeringsmått och utveckla mät- och modell-baserade metoder för exponeringsbedömning.
Jennifer Frankel, Institutionen för strålningsvetenskaper, försvarar fredag 21 maj kl. 9.00 sin avhandling Karakterisering av MR-patientens exponeringsmiljö och exponeringsbedömningsmetoder för magnetfält i MR-kameror. Fakultetsopponent Peter Lundberg, Linköpings universitet. Huvudhandledare Jonna Wilén. Disputationen hålls på engelska och kan ses på Zoom. Mötes ID: 693 0237 2391.
