NYHET Att föda med kejsarsnitt ökar risken för hjärtkärlproblem och tarmvred hos modern jämfört med traditionell förlossning, men det minskar i gengäld risken för analinkontinens. Rökning, ålder och övervikt är också riskfaktorer. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet.
Charlotta Larsson, doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap
BildJim Wredhammar– Risken för komplikationer är något som bör tas i beaktande när förlossningssätt planeras, så att man utifrån moderns hälsostatus kan välja det sätt som ger minst risk för allvarliga följder, säger Charlotta Larsson, doktorand vid Umeå universitet och kirurg vid Östersunds sjukhus.
I sin avhandling har Charlotta Larsson och den forskargrupp hon ingår i samkört alla förlossningar i Sverige under en lång följd av år med register över diagnos för komplikationer. Totalt har nästan fyra miljoner individer ingått i avhandlingens studier.
Forskarna kunde se att allvarliga hjärtkärlhändelser, exempelvis blodpropp eller hjärtinfarkt, var betydligt vanligare bland kvinnor som födde med kejsarsnitt än i kontrollgruppen som födde vaginalt. Totalt sett är det dock ändå ovanligt och drabbade cirka två på tusen bland kvinnor som födde med kejsarsnitt. Andra komplikationer som var vanligare bland de som födde med kejsarsnitt var ärrbråck, tarmvred och buksmärta.
Däremot var analinkontinens ungefär dubbelt så vanligt efter vaginal förlossning som efter kejsarsnitt. Det var visserligen mindre än en halv procent av förlösande mödrar som fick en diagnos för detta, men mörkertalet är sannolikt stort. Även kirurgiska komplikationer var något vanligare bland dem som födde vaginalt. Oavsett förlossningsmetod innebar övervikt, rökning, havandeskapsförgiftning och äldre mödrar ytterligare riskökning för främst hjärtkärlproblem.
I en annan av studierna i avhandlingen erbjöds alla förstföderskor i Jämtland-Härjedalen under 2016 – 2017 att delta i en undersökning med tredimensionellt ultraljud för att bedöma förlossningsskador efter vaginalförlossning. Detta vid sidan om den rutinmässiga kliniska metoden att bedöma skadorna.
Det gick då att se betydligt fler skador vid undersökningen med ultraljud än vid den kliniska undersökningen. Å andra sidan var det även en stor del av de skador som diagnosticerades kliniskt som inte upptäcktes med ultraljud, vilket tyder på att tekniken är svår att använda och att metoden behöver utvecklas ytterligare.