NYHET Under en konferens den 9 maj möttes lärare från olika discipliner vid Umeå universitet för att inspirera varandra till att utbilda för hållbar utveckling. Dagen syftade till att dela praktiska erfarenheter och konkreta exempel med varandra. – Alla kan utbilda för hållbar utveckling, säger Agneta Bränberg.
Högre utbildning har en betydelsefull roll när det gäller att ge studenter kunskaper och färdigheter för att i sina framtida yrkesliv kunna hantera frågor gällande hur vi kan uppnå en mer hållbar utveckling. Under en förmiddag bjöd Johanna Lönngren och Lars Larsson från Universitetspedagogik och lärandestöd (UPL) in till en konferens om lärarens roll i att utbilda för just hållbar utveckling.
Johanna Lönngren var en av organisatörerna bakom konferensen Teachers' DIY Conference on Education for Sustainable Development.
BildIngrid Söderbergh– För att kunna utbilda för och om hållbar utveckling så behöver lärare ha förmåga att sätta in sitt ämne i ett vidare perspektiv. Att kunna erbjuda ett sådant här tillfälle där lärare från olika discipliner får mötas ger ett stort utbyte av kunskap och inspiration, säger Johanna Lönngren, organisatör för konferensen.
Hållbarhet beskrivs ofta som ett komplext och diffust område som gör att många väljer att avstå från att integrera ämnet i sin undervisning.
Agneta Bränberg, Universitetslektor vid Institutionen för tillämpad fysik och elektronik, och en av författarna till boken Att undervisa för hållbar utveckling, delade under dagen med sig av sin personliga resa inom ämnet. Från att inte alls hitta igen sig själv i hållbarhetsområdet till att numera integrera hållbar utveckling i alla sina kurser. Förändringen i hennes egen undervisning kom i och med insikten om att det är skillnad på att undervisa om något, eller för något.
Vi som lärare har en skyldighet att utveckla vår undervisning
– Att undervisa om ett ämne är en ytlig nivå, att däremot undervisa för hållbar utveckling handlar om att använda undervisningsmetoder som ger transformation för studenterna, som ett problembaserat lärande där studenterna är aktiva.
Att förändra undervisningsformer kan sitta långt inne, men Agneta Bränberg lyfter upp vikten av att kroka arm med sina kollegor och att samarbeta över disciplingränserna.
– Vi som lärare har en skyldighet att utveckla vår undervisning och våra utbildningar. Vi måste våga att släppa in nya vanor och förändra. Alla kan utbilda för hållbar utveckling, säger Agneta Bränberg.
Att undervisa för hållbar utveckling väcker även frågan hur ämnet ska examineras på ett lämpligt sätt. Jonna Wilén och Åsa Holmner, Institutionen för strålningsvetenskaper och Region Västerbotten tog fasta på detta och införde debatt som examinering i sin kurs om hållbar utveckling.
Utifrån givna ämnen och ståndpunkter debatterar studenterna mot varandra för att diskutera alla aspekter av hållbarhet, social, ekologisk och ekonomisk. Det ställs höga krav på bra källor och källkritik och studenterna ska inte enbart tänka lokalt eller globalt utan förstå alla konsekvenser och nyttor av ämnet.
– Ämnena kan handla om kärnkraftens vara eller icke vara, eller huruvida subventioner till glesbygden är rimligt eller inte, säger Jonna Wilén.
– Vi spånar nya ämnen inför varje kurs, de perfekta ämnena är inte de som just diskuterats på tv utan de ämnen som ligger och bubblar lite ytan, fortsätter Åsa Holmner.
Att studenterna är nervösa inför sin slutdebatt råder det inga tveksamheter kring. Att därför som lärare skapa en trygg miljö är a och o för ett lyckat resultat.
– Studenterna är ofta väldigt stolta över sig själva efteråt och insikterna de får med sig från kursen är höga, säger Jonna Wilén.
Under konferensen om lärande för hållbar utveckling delade lärare med sig av sina erfarenheter. Bland annat hur debatt kan användas som examinering.
BildAlexandra HaglundUlrik Söderström, Universitetslektor vid Institutionen för tillämpad fysik och elektronik, delade sina tankar kring hur hållbar utveckling kan diskuteras med hjälp av metoden backcasting. Metoden utgår från ett önskat framtida tillstånd och sedan definieras vilka nödvändiga steg som behöver tas för att komma dit från nuläge.
– Jag låter studenterna beskriva hur de anser att en önskvärd framtid ser ut om 20 år. Studenterna kan sedan med hjälp av backcasting enklare få förståelse för vilka händelser som spelar störst roll och är mest avgörande för att nå sin definierade framtid, berättar Ulrik Söderström.
Konferensen för hållbar utveckling i lärande avslutades med en konstinspirerad praktisk övning för deltagarna under ledning av Pamela Bachmann-Vargas, postdoktor vid Institutionen för geografi.
Det är en inkluderande och inbjudande metod
Pamela strävar ofta efter att använda konstinspirerande metoder i sin undervisning när hon har möjlighet. Till exempel har hon låtit studenter, efter att ha läst en artikel, tolka innehållet med hjälp av färgpennor och papper som ett sätt att berätta.
– Enligt studier tillåter de konstinspirerade metoderna oss att visualisera och dela individuella eller kollektiva perceptioner på ett givet socialt eller fysiskt fenomen. Det är en inkluderande och inbjudande metod som skapar möjligheter till meningsskapande och kunskapsutbyte, säger Pamela Bachmann-Vargas.
Konferensen genomfördes i samarbete med UTRI och Lokalförsörjningsenheten. Dagen bidrog till rika diskussioner och utbyten av erfarenheter.
– Jag ser fram emot att få ta del av hur hållbar utveckling framleds kommer genomsyra fler kurser på Umeå universitet, avslutar Johanna Lönngren.
