NYHET Kommer jorden att bli som Mars? Vad händer med din hamburgare när du slänger den? Visste du att man kan skriva ut en silikonhjärna i 3D för att studera neurologiska störningar? Går det att tillverka miljövänligt cement? Det var några av de forskningsämnen som 15 doktorander utforskade tillsammans och gjorde till öppna, spännande berättelser under kursen Kommunicera vetenskaplig forskning.
Alla deltagarna i kursen Kommunicera vetenskaplig forskning från ett möte i Zoom.
BildGabrielle Beans PiconKursen syftar till att hjälpa doktorander att förklara sin forskning för andra än forskare.
– Allas forskning är fascinerande. Men alltför ofta talar vi om vår forskning på ett sätt som gör den obegriplig för vår familj och vänner, liksom för andra forskare, säger Keith Larson, kursledare och projektkoordinator vid Climate Impacts Research Centre.
Doktoranderna på kursen började med att svara på den frågan med hjälp av ett verktyg som kallas ”Budskapsboxen.” Budskapsboxen hjälper dem att dra upp de stora linjerna för sin forskning, zooma ut för att överväga dess effekter och fundera noga över sina målgrupper. De identifierar huvudfrågan, varför forskningen är viktig, var problemen ligger, hur de arbetar för att lösa dessa problem och vilka fördelar deras lösningar kommer att medföra.
– Budskapsboxen är avgörande, doktoranderna omformar den under kursen till konkret kommunikationsmaterial: ett pressmeddelande, ett visuellt abstrakt och slutligen en två minuters ”hisspitch”. Vi arbetar tillsammans för att identifiera jargong och öppnar upp deras språk så att det blir mer förståeligt med exempel, analogier och mer välbekanta formuleringar, förklarar kursledaren Martin Rosvall, professor vid Institutionen för fysik och IceLab.
– Ett centralt inslag i kursen är feedback från kollegor. Vi bad forskarstudenterna att granska tidiga versioner av varandras arbete och fortsatte med regelbundna feedback-sessioner för att förbättra deras material under hela kursen. I slutänden hade alla bidragit till andras arbete. De är verkligen den bästa publiken för varandras berättelser, konstaterar kursledaren Gabrielle Beans, forskningskommunikatör på IceLab och biträdande chef för Curiosum.
Doktoranderna uppskattar feedbacken, men det tar lite att vänja sig. På frågan om sina tankar om kursen noterade flera att det kan vara väldigt svårt, till och med läskigt, att dela med sig av något ofullständigt, men att det var bra övning.
Doktoranderna möttes på Zoom tillsammans med Martin Rosvall, Gabrielle Beans och Keith Larson. Detta instruktörsteam har hållit kursen vid Umeå universitet tre gånger tidigare. Även om detta var första gången på distans, hade många andra saker också förändrats.
– Varje gång vi genomför den här kursen experimenterar vi med formatet, tar in studenternas feedback och justerar för nästa gång. De första två gångerna fokuserade vi på att bygga en personlig webbplats för att presentera kursprojektelementen. Men vi hittade att för mycket tid gick till att bygga webb och det var mindre fokus på att finslipa deras berättelser. Så vi bytte fokus till deras budskap och att omformulera dem på olika sätt, säger Gabrielle Beans.
Varje forskarstudent hade sin egen motivation för att gå kursen och lämnade den med olika resultat. Daniel Nilsson från Institutionen för fysik ville ha perspektiv.
– Jag kan känna mig så frånkopplad från helheten. Det här var en möjlighet att se vad min forskning bidrar till. Det ger mig motivation, säger han.
Vad väntar härnäst för doktoranderna? Sofie Björklund från Kemiska institutionen kommer att tillämpa sina nya lärdomar under samtal om sin forskning.
– Jag började tänka på hur jag ska ändra de vetenskapliga föreläsningar som jag håller för kollegor, säger hon. Hur gör jag mina presentationer till berättelser?
Doktoranderna presenterade sina videoklipp under den sista kursdagen den 23 april. Shuntaro Koizumi är en doktorand som studerar akvatisk ekologi vid institutionen för ekologi och miljövetenskap. Han gick kursen i hopp om att lära sig kommunicera bättre med människor utanför sitt forskningsområde. För sin forskningspitch gick han ut till sin undersökningsplats, där han värmer upp dammar för att förstå hur klimatförändringarna kommer att påverka våra sötvattenssystem.
I sitt doktorandprojekt värmer Shuntaro Koizimi upp dammar för att förstå hur klimatförändringar kommer att påverka sötvattenssystem.
Sanchali Nanda är inne på andra året av sina doktorandstudier vid Institutionen för fysiologisk botanik. Hennes forskning kretsar kring fotosyntes och energianvändning i växter. I sin pitch förklarar hon hur hennes forskning kan bidra till att öka produktiviteten för livsmedelsgrödor och kanske leda till en tredje grön revolution.
Daniel Nilsson har en bakgrund inom teknisk fysik och har alltid varit intresserad av att utveckla ny teknik. Som förstaårsdoktorand i biofysik vid Institutionen för fysik arbetar han med att skapa en "fantomhjärna" för att studera våra hjärnors rengöringssystem och dess relation till neurologiska sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons.
Daniel Nilsson skapar en "fantomhjärna" i 3D för att studera våra hjärnors rengöringssystem.