NYHET
För att komma till rätta med problemen i svensk äldreomsorg behövs bland annat en tydligare koppling mellan högsta ledningen och de som jobbar i verksamheterna.
Äldreomsorgen i Sverige står i dag för nästan en femtedel av kommunernas kostnader och den åldrande befolkningen innebär ett starkt tryck på verksamheterna framöver. Trots att det har gjorts flera satsningar på äldreomsorgen uppmärksammas återkommande en rad brister i sektorn, nu senast av Coronakommissionen.
I en ny SNS-rapport beskriver forskarna Kristina Westerberg och Maria Nordin, Institutionen för psykologi, hur äldreomsorgens organisation och arbetsmiljö har påverkats av förändringar de senaste 30 åren. De fokuserar framför allt på 1990-talets ekonomiska kris, flytten av ansvar för äldreomsorgen från dåvarande landstingen till kommunerna 1993 och den ökade marknadsanpassningen i styrningen av offentlig verksamhet.
Förändringarna ledde till att skörare och mer sjuka äldre kom in i äldreomsorgen samtidigt som ökad kostnadskontroll medförde mer dokumentation och rapportering. Viktningen av äldreomsorgens huvuduppgifter förändrades så att personlig omvårdnad fick större tyngd och brukarna tydligt sattes i centrum. Men forskarna bedömer också att förändringarna innebar att personalens arbetsmiljö hamnade mer i skymundan.
- Det här syns fortfarande i dag, 30 år senare, när Arbetsmiljöverket gör inspektioner som visar att den högsta ledningen inte alltid känner till arbetsmiljöproblem, eller att de är deras ansvar, säger Kristina Westerberg, professor emerita i psykologi vid Umeå universitet.
I rapporten jämförs svensk äldreomsorg med äldreomsorgen i andra länder. En jämförelse mellan spansk och svensk äldreomsorg visar att spansk äldreomsorg är mer hierarkiskt organiserad med fler chefer, mindre arbetsgrupper och tydligare rollfördelning bland personalen. De anställda i Sverige rapporterar i högre utsträckning att de har för avsikt att söka ett annat arbete, de beskriver vårdkvaliteten som lägre och de uppger fler symtom på ohälsa jämfört med de anställda i Spanien.
- Sveriges platta organisationer tycks inte ge de fördelar man har räknat med. Ledarna har svårare att nå och påverka sin personal på de svenska arbetsplatserna. I vårt material kunde de svenska cheferna vara ledare för upp till 60 personer medan mostvarande siffror för spanska chefer var max 19 personer, säger Maria Nordin, docent och universitetslektor i psykologi vid Umeå universitet.
Rapporten refererar också till en jämförelse med övriga nordiska länder där anställda inom äldreomsorgen i Sverige vittnar om försämrade arbetsvillkor mellan 2005 och 2015 som inte motsvaras av försämringar i Finland, Norge och Danmark.
Författarna poängterar att det finns stora variationer i landet med många verksamheter som fungerar väldigt väl men att vissa strukturer är återkommande och skapar problem. Framför allt att det finns en obalans mellan arbetskrav och resurser, i form av till exempel upplevt stöd från organisationen, närhet till chefen och utvecklingsmöjligheter. I rapporten beskrivs flera kvalitetsförbättrande satsningar och utvecklingsprojekt som har genomförts i svensk äldreomsorg. Generellt tycks dock de långsiktiga effekterna vara små.
- Arbetsmiljöfrågorna måste upp på högsta ledningsnivå för att äldreomsorgen ska kunna komma vidare. Utan en god arbetsmiljö riskerar vällovliga satsningar på kompetens, utbildning och utveckling, som nu diskuteras, att gå om intet, säger Kristina Westerberg, professor emerita i psykologi vid Umeå universitet.
