Det här är spex
Spex uppkom vid 1800-talets mitt vid studentnationerna i Uppsala, ofta i form av parodier på klassiska dramer på latin och grekiska som ofta ingick i studierna vid Uppsala universitet. Med åren uppkom primärt två olika skolor, Uppsalaskolan och Lundaskolan, med egna regler kring hur spex ska gå till. Uppsalaskolan kännetecknas av rimmade spex, med mer strikta traditioner, medan Lundaskolan inte spexar på rim och tillåter mer moderna inslag.
Spex kan beskrivas som ett slags lustspel, ofta med grund i historiska eller litterära motiv, och kännetecknas av en lättsam respektlöshet mot originalen. Anakronistiska inslag, som anspelningar på nutida personer och aktuella händelser, är vanliga. Ett spex består av en sammanhängande historia, till skillnad mot revyer där flera fristående berättelser sätts ihop.
Interaktiva inslag, där publiken kan ge uppmaningar till ensemblen, är vanliga liksom rim och ordvitsar. Till skillnad mot vanlig teater har ofta skådespelarna ögonkontakt med publiken.
Medicinarspexet, som sätts upp av föreningen MESK (Medicinska Föreningens Spexkommité), har satts upp vid Umeå universitet sedan 1983. 1988 hade Umespexarna premiär för sitt första spex.
Några kända svenskar som hållit på med spex är Hasse Alfredson, Karin Adelsköld, Måns Zelmerlöw, Tage Danielsson, Per Andersson, Alexander Bard och Hedda Stiernstedt.