NYHET Efter examen från Företagsforskarskolan för två år sedan ville Mar Edo fortsätta arbeta med avfallshantering men komma närmare branschen. Genom sina forskningsmeriter lyckades hon få en tjänst som forskare vid RISE (Research Institutes of Sweden) i Borås. Hon arbetar nu i projekt som syftar till att minimera avfallsgenereringen och förbättra avfallshanteringen för att uppnå en effektiv resursanvändning.
Mar Edo, Företagsforskarskolan.
BildPrivatMar Edo är alltså fortfarande intresserad av forskning men alltid i nära samarbete med industrin. Alla projekt hon arbetar med på RISE syftar till att stödja branschen genom att hitta nya metoder för att lösa problem som de står inför och ge kunskap för att säkerställa en hållbar utveckling.
Hennes roll förändras beroende på projekt – ibland är hon forskare, andra gånger projektledare. Det dagliga arbetet kan variera mycket från att organisera och delta i möten med kollegor och branschpartners där de diskuterar nya idéer eller pågående projekt till att gräva i data, skriva och läsa rapporter, delta i internationella nätverk eller skriva ansökan för att få finansiering för nya projekt.
Varifrån kommer ditt intresse för kemi och branschsamarbete?
– Jag har ingen aning ... Jag kommer från en skomakarfamilj i tre generationer, så varken forskning eller kemi och avfallshantering var något jag såg i mitt dagliga liv när jag var ung. Jag antar att jag bara hittade något som jag tycker är intressant och roligt och bara fortsatte i den riktningen. Avfallshantering har en enorm påverkan på miljön, och det är kopplat till så många sociala faktorer, vilket jag alltid har tyckt varit intressant.
Jag studerade vid Alicantes universitet i Spanien och tog examen som kemiingenjör 2009. Om jag ska vara uppriktig hade jag aldrig i åtanke att bli forskare eller gå en forskarutbildning, utan mitt intresse var att arbeta i branschen. Men jag insåg snart att man genom forskning kan hjälpa branschen framåt, förbättra processer, minska påverkan på miljön och förbättra människors liv. Det var det som gjorde att jag fick upp ögonen för det.
Hur hörde du talas om Företagsforskarskolan och vad fick dig att söka en doktorandtjänst?
– På den tiden hade jag påbörjat min doktorandutbildning vid universitetet i Alicante och jag och min handledare ville interagera med en branschpartner, men det var svårt på grund av den ekonomiska krisen i Spanien. Gruppen jag arbetade med i Alicante hade ett nära samarbete med universitetslektor Stina Janssons forskargrupp vid Kemiska institutionen vid Umeå universitet. Det visade sig att de sökte en doktorand med min profil tillsammans med Företagsforskarskolan, och jag ville ha en förändring i livet men samtidigt fortsätta arbeta med avfallshantering utifrån ett branschperspektiv. Därför sökte jag!
Vad handlade din avhandling om?
– Min forskning syftade till att öka kunskapen om olika avfallsflödens sammansättning, hur den kan modifieras och vilken effekt det kan ha på de potentiella utsläpp som genereras när detta avfall bränns för att producera energi i avfallsanläggningarna i Sverige.
Finns det något särskilt som du värdesätter från tiden med Företagsforskarskolan?
– När man doktorerar fokuserar man på ett mycket specifikt problem, en liten del av den vetenskapliga världen, och jag har alltid känt att man kan riskera att förlora kontakten med resten av världen. Det jag värdesätter mest med Företagsforskarskolan är möjligheten att vara en del av en grupp människor som står inför samma utmaningar som du som forskare, men samtidigt kommer alla från mycket olika ämnesområden. Denna kombination gör att man kan öppna sitt sinne, tänka utanför ramarna och börja tro att några av de problem vi försökte lösa kunde kopplas ihop på något sätt.
Berätta ett speciellt minne från din tid på Företagsforskarskolan!
– Åh, det finns många! Vår resa till Pardubice för att delta i workshopen inom Företagsforskarskolans internationella nätverk var ett sätt att lära känna andra doktorander från Europa, men det gav oss också möjlighet att lära känna varandra i vår kohort bättre. Dessutom försökte vi hitta ett projekt där vi alla kunde delta, och vi firade våra avhandlingar. Diana och jag blev mycket nära vänner och jag var till och med på hennes bröllop i Colombia. Ellis gjorde en stor insats för att introducera mig i det svenska livet, vilket jag verkligen uppskattar. Mattias och jag delade positivism och pintxos i Bilbao. Kristina berättade alltid en rolig historia för att få mig att skratta och Daniel och Niklas spelade livemusik på min avhandlingsfest, vilket gjorde den väldigt speciell! Jag är glad för allt jag har delat med mina doktorandkollegor, och jag har fortfarande kontakt med några av dem.
Ålder: 39
Nuvarande tjänst: Forskare vid RISE (Research Institutes of Sweden) i Borås
Kommer från: Spanien
Familj: En typisk pratsam spansk familj
Intressen: broderi, bastu + vinterbad i sjöar, yoga, meditation och nybörjartennis.
Borås med tre ord: regn, lugn, hemma
Gör gärna på en ledig dag: promenad i skogen följt av bastu och dopp i en kall sjö
På nattduksbordet: “Modern-day Vikings. A practical guide to interacting with the Swedes” av Christina Johansson Robinowitz och Lisa Werner Carr
Favorit-TV-serie: Bron
Det här gör jag om 5 år: strategiskt arbete inom avfallshantering
Företagsforskarskolan med tre ord: En extraordinär upplevelse