Yuri Rusinov (Georgios Lazaridis)

Yuri Rusinov undersöker en kollektiv subjektiv överbyggnad, en topos [plats] som kan nämnas men aldrig synas.

Han kallar det spårning: en "mållös satsning", en riktning utan slutsats eller syfte, ett tillstånd präglat av intuition och spontanitet. En procedur för att upptäcka konsten som inte väljer att förkasta eller avvisa alla mål, utan som driver fram genom "icke-förståelsen" på ett fruktbart sätt. Mållösheten är främst ett intuitivt tänkande, som inte står i kontrast till det analytiska tänkandet. De är båda verktyg för förståelsen av tidens, ögonblickets, händelsens varaktighet. I sitt arbete vill Yuri Rusinov vara samarbetspartner istället för aktör, på sin spårjakt efter tänkbarheter och återkommande mönster genom markering, skulptering och återanvändning av ytor. Han söker de begränsningar som gör konsten läsbar som ett språk, med hänsyn inte bara till själva konstobjektet utan även till hur det presenteras.

Målningar som tagits ner från väggen har hängts upp och monteras på en konstruktion, vilket antyder att konstverket kan uppträda och utföra en handling. Rusinov vill få oss att se uttrycksvägarna som väver samman vår verklighet till den punkt där vi blir inneslutna och avgränsade.

Utställda verk, examensutställning

Jag tog blicken från en sak för att se på något annat: Olja på duk, med kretsande objekt: ett poem och ett objekt

En sådan njutning att låta tänderna sjunka in, att vara hunden som biter i stolen: Olja på duk

Väntan på att brista ut i leenden: Olja på duk

Styx antenn: Olja på duk, trä monterat på konstruktion

Senast uppdaterad: 2024-09-02