Alla vill ha hans kärlek – eller?
Don Juan är, trots (eller kanske på grund av) alla sina erövringar, ensam. För ingen – inte ens den passionerade Donna Elvira som följer honom land och rike runt – verkar älska honom. Donna Anna, Zerlina, Elviras kammarjungfru, Elvira själv; alla vill de ha Don Juans kärlek. Men om man börjar syna deras drivkrafter, är det då kärlek som är målet?
Donna Anna vill frigöra sig från sin far och en ointressant relation med Don Ottavio. Zerlina i sin tur verkar se Don Juan som en ett medel för att klättra socialt eller så är hon kanske bara ute efter ett sista äventyr innan det stundande giftermålet med Masetto? Och till sist, Donna Elvira som redan blivit övergiven av Don Juan en gång, men ändå inte ger upp hoppet om att bli den kvinna som till slut får honom att äntra den smala vägen.
Hämnd och begär
Mozarts opera illustrerar också hur kort avståndet kan vara mellan lust och avsky – i det att de tre kvinnorna inte bara förenas i begär till protagonisten utan även i en gemensam, närmast sexuellt laddad, hämndlystnad mot densamme. Hämnd och begär är lika starka motiv i den här berättelsen. Kanske är betjänten och följeslagaren Leporello den ende som faktiskt älskar Don Juan? Men trots det; den blandning av beundran och förakt med vilken han presenterar Don Juans eskapader för Donna Elvira signalerar att han börjar tröttna på tillvaron som vittne och evig assistent i de alltmer depraverade och overkliga situationer som uppstår i Don Juans kölvatten.
Mozarts och Da Pontes opera Don Giovanni börjar precis där – Leporello äntrar scenen, less på att ännu en gång behöva stå på vakt under ett av Don Juans nattliga äventyr. Inget går som planerat, förförelsen avbryts, tumult följer – och här börjar dramat.
Don Giovanni av WA Mozart med libretto av Lorenzo da Ponte.
Dirigent: Benjamin Bayl
Regissör: Tobias Theorell