Intervju med Ola Svensson

Ola Svensson, är både verksamhetschef på RF-SISU Västerbotten samt projektledare på Umeå kommun.

BildPrivat

Stort grattis till utmärkelsen Årets Idrottsalumn vid Umeå universitet 2021! Hur känns det att få detta pris?

Först och främst väldigt oväntat. Jag vet ju vilka som fått det innan mig och det är ju inte vem som helst. Därför känns det ärofyllt att få det och jag är faktiskt väldigt stolt över det. 

Vem är du, berätta lite kort om dig själv!

Jag är en västgöte som hittat hem i Umeå och Västerbotten. På något sätt förälskade jag mig redan under mina tidiga studieår i norra Sverige och har blivit kvar. Eller rättare sagt, att komma tillbaka till Umeå efter diverse utflykter till södra Sverige har alltid varit ett aktivt val. Ett liv i norr är ett bättre liv! Eller i alla fall ett liv som passar mig väldigt bra.   

Det kan kanske låta lite fyrkantigt och begränsat, men idrott fyller en stor del av tillvaron. Dels genom mitt yrke så klart, men framför allt via barnens idrottande, mitt egna ideella engagemang som handbollstränare i GUIF och mitt eget idrottande. Det började med bollidrotter en gång i tiden, utvecklade sig till en specialisering på handboll, men har nu övergått till en bred palett av idrotter och utmaningar.

När det blir tid över försöker jag aktivera mig på andra sätt. Det finns många fantastiska smultronställen att uppleva i Umeås närhet. De upplevs bäst med familj och vänner.

Vill du berätta lite om ditt nuvarande arbete?

För tillfället har jag två anställningar. Min huvudsakliga anställning är på RF-SISU Västerbotten som verksamhetschef, men under 2021 och 2022 jobbar jag även på kommunen som projektledare.

RF-SISU Västerbotten är en av Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas 19 regionala organisationer. Vårt uppdrag är att stödja, leda, samordna, företräda, utveckla, bilda och utbilda idrottsföreningar och specialdistriktsförbund i Västerbotten. Under 2022 mobiliserar vi för idrottens återstart. Idrotten har ur flera aspekter drabbats hårt under pandemin och räknar vi deltagartillfällen har de sjunkit drastiskt. Det är oerhört oroande, inte minst i en tid där barn och ungdomar rör på sig i allt mindre utsträckning. Allra mest har paraidrotten, hallidrotter och kampidrotter minskat. Därför behövs en kraftsamling för att idrottsrörelsen ska kunna rekrytera, återrekrytera och behålla barn och ungdomar. Parallellt med, eller snarare hand i hand med återstarten fokuserar vi extra på arbetet med inkludering, trygga idrottsmiljöer, föreningens intäkter och kommunikation. Vi gör det med folkbildning som metod. RF-SISU gör otroligt många spännande saker och det är en ynnest att få möjlighet att arbeta med utvecklingsfrågor i Sveriges största folkrörelse.

På kommunen leder jag det Vinnovafinansierade innovationsprojektet Rörelserika offentliga miljöer. Projektet ska tillsammans med andra aktörer förnya offentliga miljöer med rörelserikedom (physical literacy) som kompass. Syftet är att ge barn och unga möjlighet att utveckla ett aktivt och hälsosamt liv samt skapa attraktiva och hållbara samhällen. Centralt i projektet är arbetet med personer (utbildning, kunskap, förståelse), platser (tillämpning) och program (systemnivå, riktlinjer och styrdokument). Några av projektets leveranser är ett samhällsplaneringsverktyg som just nu testas. Andra leveranser är prototyper för offentliga miljöer och inte minst referensanläggningen Mötesplats Stöcke, Sveriges första anläggning som har byggts med rörelserikedom som utgångspunkt.

Du studerade vid Idrottspedagogprogrammet (nuvarande idrottsvetenskapliga programmet under åren 2001-2005, och har också läst ett antal friståendekurser. Hur var din studietid vid Umeå universitet?

Helt fantastisk! Dels innebar det en personlig utvecklingsresa, både kulturellt och intellektuellt som jag sätter stort värde på. Det var också en studietid präglad av gemenskap, galna upptåg och fin vänskap. Umeå är verkligen en underbar plats att bo på och Umeå universitet ett lärosäte med hög kvalité. Jag minns med värme lärare som utmanade oss, sena pluggkvällar och de många timmarna på UB. Inte minst de otaliga kaffekopparna som druckits i BT eller på UB-fiket som fanns på den tiden.

Hur trivdes du under dina studie år och hur upplever du Umeå som idrottsstad?

Umeå är en otrolig idrottsstad! Det visar ju inte minst utmärkelsen till Årets idrottsstad vi fått vid upprepade tillfällen. Det jag tycker utmärker Umeå är den galna bredden. Av alla idrotter vi har i Sverige finns nästan alla här. Vi har bredd och elit som får verka sida vid sida och ge kraft åt varandra. Vi har ett Riksidrottsuniversitet som ger möjlighet till högre studier och elitidrottande, vi har flera RIG och NIU och en bra anläggningspark. Även om vi inom idrottsrörelsen så klart tycker att det kanske borde finnas ännu fler anläggningar och idrottsytor. Jag tycker dessutom att våra föreningar generellt sett gör ett väldigt bra jobb med att fostra och utbilda barn och ungdomar till både idrottare och fina människor.

Hur tycker du att utbildningen förberedde dig för ditt arbete i idrottslivet?

Det jag framför allt lärde mig är de där sakerna som inte riktigt står i kursbeskrivningarna som förhållningssätt och kanske också värderingar. Givetvis fick jag med mig rena kunskaper också. De har öppnat dörrar och visst kommer de till användning. Men det är kanske ändå inte de som jag har mest nytta av. Det är det där som är svårt att beskriva och som jag helt ärligt inte förstod då, under studietiden, att jag skulle ha så stor nytta av. Så med det sagt anser jag att jag stod väl rustad för ett yrkesliv inom idrotten och att utbildningen utan några som helst tvivel format mig både som människa och som yrkesarbetande idrottspedagog (-vetare).

Har du något tips att ge till andra som studerar en utbildning inom Idrottsområdet, vad ska de tänka på under sin studietid för att efter utbildningen nå sina yrkesdrömmar?'

När jag möter studenter som vill arbeta inom idrottsområdet brukar jag alltid tipsa om att engagera sig ideellt. Det är förstås bra att ha på sitt CV, men du får tvivelsutan oumbärliga erfarenheter och insikter som ett universitetsprogram eller ett yrkesliv inte kan ge dig.

Hur ser dina framtidsplaner ut?

Jag ser fram mot ett år när evenemangen åter kan öppna upp. Det ska bli kul att både delta själv som utövare och kunna njuta kunna njuta av liveidrott fullt ut igen. Jag är redan anmäld till några utmaningar och planerar några till. Jag ser fram mot att lagen jag är tränare för i handboll kan få åka på cuper igen och det ska bli kul med ett mer myllrande stadsliv, ett rikare socialt liv och fler kulturevenemang.