Texten nedan utgår ifrån möten och diskussioner inom humanistiska fakulteten under ett år från hösten 2019. Syftet med arbetet är att synliggöra humanistiska kompetenser i ljuset av de utmaningar som anses viktiga för framtiden.
Agenda 2030, FN:s globala mål för hållbar utveckling, fungerar som en ram för beskrivningen av humanistiska kompetenser eftersom högre utbildning enligt högskolelagens §5 ska: ”främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa”.
Umeå universitets vision uttrycker att universitetet ska ta framtidsansvar, möta omvärldens förändrade krav och förväntningar, samt driva omställningen till ett hållbart samhälle.
Humaniora studerar människan som kulturell och social varelse. Inga företeelser/tjänster/produkter uppkommer ur eller existerar i ett vakuum. De skapas och används av människor i en kulturell och social kontext som också den är skapad av människor.
En humanist arbetar ofta med historiska sammanhang eftersom existentiella frågor om vad det är att vara människa och verka i ett samhälle kan vara universella och tidlösa. Det är exempelvis möjligt för den amerikanska filosofen Martha C. Nussbaum att basera sin argumentation för vikten av konst och humaniora för demokratins fortlevnad på den antike filosofen Sokrates i Not for profit: Why democracy needs the humanities (2009).
Tanken med denna text är att den ska informera om hur studier i humanistiska ämnen kan bidra till hållbar utveckling utifrån en beskrivning av en samling generiska kompetenser. Det ska inspirera och väcka intresset för humaniora, men för att få veta mer om olika utbildningar och huvudområden, vilka kompetenser de särskilt fokuserar på, samt hur de arbetar med hållbar utveckling så kan man leta sig vidare via länkar under Utbildning på humanistiska fakultetens webbsida.
Magnus Machale-Gunnarsson, utredare vid Göteborgs universitet, skriver att om man väljer måttet huvudsaklig inkomstkälla i SCB:s databas Bak- och framgrund 2016-2020, som räknar bort ålders- och förtidspensionärer och föräldralediga men inkluderar alla inom utbildningsområdet vars förvärvsinkomst överskrider a-kassa, finner man att andelen humanister som arbetar ett år efter examen uppgår till 97 procent, medan övriga fakultetsområden ligger på 99. Ryktet om struliga humanister som utbildar sig rakt ut i arbetslöshet är starkt överdrivet. De allmängiltiga och specialicerade kompetenser som våra studenter har passar väl in på en föränderlig arbetsmarknad, även om det kan ta något längre tid att etablera sig.
Hållbar utveckling har tre dimensioner; ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, och majoriteten av de humanistiska kompetenserna återfinns i den dimension som rör social hållbarhet. När det gäller utbildning för hållbarhet så har UNESCO har listat en rad nyckelkompetenser som är att betrakta som grunden för att nå de 17 målen i Agenda 2030. Det är följande kompetenser:
För att beskriva och tydliggöra de kopplingar som finns mellan det som ovan benämns som Hållbara kompetenser, och de kompetenser som finns inom humanioras ämnen och utbildningar, så listas och beskrivs det på följande sida.
Om vi utgår från en lista som Arbetsförmedlingen har tagit fram på kompetenser som arbetsgivare efterfrågar idag kan man notera att många punkter sammanfaller med Unescos nyckelkompetenser för hållbar utveckling:
Här går att se en fördjupning med koppling till hållbar utveckling och humanistiska kompetenser. Läs mer