Forskningsprojekt Kan man påvisa förändringar i blodflödet i arteria ophthalmica vid en ändring av ögats perfusionstryck hos personer med olika former av glaukom/okulär hypertension? Föreligger det en skillnad i blodföde mellan glaukompatienter och friska personer?
Glaukom är en vanlig åldersrelaterad ögonsjukdom och näst vanligaste orsak till blindhet i världen. Glaukom medför synnervsskada med åtföljande synfältsförlust. Vi har använt ny teknik för flödesmätning, faskontrast- magnetkameraundersökning (PC-MRI). Tekniken mäter volymflödet i kärlet och data samlas in via magnetkameraundersökning. Vi vill nyttja tekniken att mäta blodflödet tillsammans med ögonundersökning hos patienter med glaukom/okulär hypertension vid olika perfusionstryck. Målet är att bättre kunskap om glaukom och hur blodflödet till ögat interagerar med strukturella egenskaper.
ALF, 2014: 400 000 kr
Khalid Ambarki, PhD
Richard Birgander, MD, PhD
Specifika mål
Huvudsyftet är att undersöka om man kan påvisa förändringar i blodflödet i arteria ophthalmica vid en ändring av ögats perfusionstryck hos personer med olika former av glaukom/okulär hypertension och om det föreligger en skillnad i blodföde (eller blodflödesrelaterade parametrar) mellan dessa och friska personer. Vidare om blodflödesförändringar kan relateras till strukturella förändringar i synnervshuvudet eller i ögats tryckdynamik. Till sist att utveckla MR biomarkörer för glaukomsjukdomen.
Bakgrund och syfte
Glaukom är en av våra vanligaste åldersrelaterade ögonsjukdomar och den näst vanligaste orsaken till blindhet i världen. Sjukdomen medför en synnervsskada med åtföljande synfältsförlust. Vad som orsakar sjukdomen är inte helt känt, men ett förhöjt ögontryck bidrar till utvecklingen av skadorna. Alla former av glaukom har dock ej ett förhöjt ögontryck. Möjligheten att ett reducerat blodflöde utgör en viktig komponent i utvecklingen är därför flitigt diskuterad. Att mäta blodflödet i arteria ophthalmica, och därmed få en uppfattning om den choroidala cirkulationen, bidrar till förståelsen av glaukomsjukdomen och kan visa sig vara värdefullt för bedömning och behandling av patienter med dessa sjukdomar.
Arbetsplan
Vi har använt en ny teknik för flödesmätningar, faskontrast-magnetkameraundersökning (PC-MRI). Tekniken mäter volymsflödet i kärlet (ml/minut) och visar även åt vilket håll blodet flyter i kärlet. Vid PC-MRI insamlas data via vanlig magnetkameraundersökning. Inga nålar eller röntgenkontrast är nödvändigt och metoden innebär ingen direkt kontakt med ögat (till skillnad från dopplerteknik där operatören trycker ultraljudsproben mot ögonbulben och då påverkar trycket och dess dynamik).
Med PC-MRI mäts flödeshastighet och kärldiameter spatiellt två-dimensionellt vilket ger en god uppfattning av de anatomiska förhållandena och flödet antas kunna beräknas mer exakt i jämförelse med ultraljudsbaserade metoder. Vi har nyligen visat i välrenommerad vetenskaplig att det är möjligt att mäta flöde i små kärl hos friska individer.
Vi vill nu nyttja tekniken att mäta blodflödet i arteria ophthalmica hos patienter med glaukom/okulär hypertension vid olika perfusionstryck. Vi vill också undersöka hur förhållandena mellan blodflöde och strukturella förändringar av synnerven ser ut samt hur dessa är relaterade till ögontryck och ögontrycksdynamik. Dessa mätningar görs delvis med vår egenutvecklade apparatur, som bygger på resonanssensorteknik.
Flödet undersöks hos tre principiellt olika grupper av patienter; 1) nyupptäckt, obehandlat glaukom (vilket innebär att synnervs o/e synfältsskada föreligger), 2) okulär hypertension med tryck >25 mmHg (dvs enbart förhöjt ögontryck) och 3) normaltrycksglaukom (där man kan anta att cirkulationen har större betydelse). Dag 1 görs ögonundersökning inklusive mätningar av ögontryck, blodtryck och blodflöde i arteria ophthalmica.
Tidigare obehandlade patienter kommer att behandla ena ögat med trycksänkande läkemedel, varefter undersökningarna upprepas 1-10 dagar senare. Andra öga är kontroll. Detta medför att vi kommer att ha en bra möjlighet att bedöma hur stor del av förändringen i behandlade ögon som kan tänkas bero på normala variationer i blodflödet och hur stor del som beror på den givna behandlingen.
Genom att jämföra med vårt tidigare insamlade normalmaterial kommer vi att ha möjlighet att se om, och i så fall i vilken utsträckning, ögon med glaukom skiljer sig från normala ögon när det gäller blodflödet genom a. ophthalmica. Genom ett diffusions tensor (DT-MRI) protokoll kommer vi kunna analysera strukturella förändringar i synnerven.
Genom ögontrycksmätningarna kommer vi att få ett mått på olika biomekaniska parametrar i ögat och kan därmed fastställa tryckdynamik/beräkna okulär compliance hos de tre olika grupperna av forskningspersoner (nyupptäckt glaukom, okulär hypertoni, normaltrycksglaukom).
Patientnytta
Vårt mål är att förbättra kunskapen om patofysiologi och patogenes av glaukom samt förstå hur blodflödet till ögat interagerar med strukturella egenskaper. Vi strävar efter att utveckla nya glaukom-biomarkörer baserade på avancerad MRI-teknik som faskontrast (PC-MRI) och diffusions tensor (DT-MRI), som vi hoppas kan användas för att förutsäga utveckling och progression av sjukdomen i kliniken. Ökad kunskap om bakomliggande orsaker till glaukom ligger till grund för utveckling av nya behandlingsmetoder.
