Forskningsprojekt När ett dödsfall har eller kan ha orsakats av yttre påverkan ska en rättsmedicinsk undersökning göras, bland annat för att fastställa dödsorsaken och dödssättet. Som en del av en rättsmedicinsk obduktion tas rutinmässigt vävnadsprover från organ för histologisk undersökning - vanligen från hjärta, lever, lungor, njurar och eventuellt bukspottskörtel. Detta leder till att det tas en betydande mängd histologiska prover, oavsett dödsorsak.
Det finns mycket sparsam forskning till stöd för att standardmässiga histologiska undersökningar verkligen behöver göras. En behovsanalys måste alltså göras innan biologiskt material tas, men det finns otillräckligt forskningsunderlag som visar hur detta behov ser ut. Om studien visar att histologiska undersökningar i vissa grupper av dödsorsaker inte bidrar till bedömning av dödsorsak eller dödssätt, kan värdet av standardmässiga histologiska undersökningar ifrågasättas.
Det finns mycket sparsam forskning till stöd för att standardmässiga histologiska undersökningar verkligen behöver göras (se nedan). Detta står i kontrast med lag (1995:832) om obduktion m.m. där det framgår att biologiskt material kan tas ”om det behövs för att syftet med obduktionen skall kunna tillgodoses”. En behovsanalys måste alltså göras innan biologiskt material tas, men det finns otillräckligt forskningsunderlag som visar hur detta behov ser ut.
Det finns några få studier på området. I två av dessa fann man att standardmässig histologisk undersökning vid rättsmedicinsk obduktion hade ytterst begränsat värde (Molina et al 2007, Tse et al 2012). I en tredje studie kom man fram till att histologisk undersökning var värdefullt stöd i 8% av obduktionsfallen (Fronczek et al 2014).
I två av dessa studier har man inte selektivt studerat enskilda dödsorsaker, utan undersökt rättsmedicinska obduktioner generellt. Eftersom det är uppenbart att värdet av histologisk undersökning skiljer sig mellan olika grupper av (förmodade) dödsorsaker, avser vi att systematiskt analysera frågan i flera olika grupper av dödsorsaker.
Retrospektiv undersökning kommer att ske i 100 slumpvalda fall inom varje analyserad dödsorsaksgrupp, såsom onaturliga dödsfall (högenergitrauma, brandrelaterad död, etc) och naturliga (sjukdomsbetingade) dödsfall.
Ett antal specialister i rättsmedicin kommer att gå igenom obduktionsprotokoll (exkl histologisk analys) från dessa fall och först (i) bedöma (sannolik) dödsorsak och dödssätt. Därefter (ii) tillställs varje specialist resultatet av den histologiska undersökningen och gör en förnyad (ii) bedömning av dödsorsak och dödssätt. Slutligen gör forskargruppen en analys av i vilken utsträckning den histologiska undersökningen har bidragit till, eller ändrat den primärt (i) bedömda dödsorsaken och dödssättet.
Om studien visar att histologiska undersökningar i vissa grupper av dödsorsaker inte bidrar till bedömning av dödsorsak eller dödssätt, kan värdet av standardmässiga histologiska undersökningar ifrågasättas.
Om breda standardiserade histologiska undersökningar kunde ersättas av fall-specifika histologiska analyser skulle detta kunna medföra betydande personella, maskinella och ekonomiska resursbesparingar. De skulle även innebära att den rättsmedicinska obduktionen i högre utsträckning kan genomföras i enlighet med utgångspunkten rörande kroppslig integritet i gällande lagstiftning.
