Technological humans and human-like technology - Producing, reproducing and challenging notions of what it means to be human in human-technology relationships

Projektbeskrivning

Avhandlingen inbegriper således både fiktiva och icke-fiktiva sammanhang där människo-liknande teknik utvecklas och används av människor, teknik som ofta bygger på att utveckla närmare relationer mellan människor och människoliknande teknik; teknik ämnad att användas i människors vardags- och arbetsliv. Avhandlingens material visar på den ofta porösa relationen mellan fiktion och icke-fiktion; hur fiktion och icke-fiktion påverkar och tar inspiration från varandra, vilket gäller framför allt för science fiction-genren.

I avhandlingen "Technological humans and human-like technology - Producing, reproducing and challenging notions of what it means to be human in human-technology relationships" undersöks relationer mellan människa och människo-liknande teknik och hur dessa relationer producerar, reproducerar och utmanar kulturella föreställningar om vad det innebär att vara människa.

Samtliga delstudier, och avhandlingen i sin helhet, handlar med andra ord om hur människor i vår egen samtid (forskare/manusförfattare/hälsoprofessionella osv.) aktivt utforskar och förhåller sig till den ökade kontaktytan mellan människor och icke-människor som den nya tekniska utvecklingen ser ut att innebära. Jämfört med den tekniska, innovativa forskningen som fångas upp av de två tvärvetenskapliga forskningsprojekten går det att se tv-serien Äkta människor som ett annat sätt att i samtiden förhålla sig till och utforska de möjligheter och inskränkningar som den nya tekniken kan innebära för vårt mänskliga samhälle; för vad det innebär att vara människa och för hur gränserna ska dras mellan människa och icke-människa. Fantasin och det fiktiva inslag som representeras av Äkta människor blir i det sammanhanget ett sätt att i fiktionens form ta sig an och tydliggöra samma sorts frågor som forskarna i de två andra forskningsprojekten brottas med i sitt konkreta utformande av de antropomorfa gränssnitt som utgör en väsentlig aspekt av deras respektive ”ingenjörsproblem”.

Att studera teknologi och människa-teknik-relationer ur ett etnologiskt och kulturanalytiskt perspektiv har flera orsaker. För det första, menar jag att där människor finns bör etnologer finnas. En ökad närvaro av teknologi, och specifikt människoliknande teknologier, i människors vardagsliv och arbetsliv samt ett ökat digitaliserat liv, gör att etnologer bör undersöka vad dessa processer har för påverkan på kulturella förståelser och normer om vardagsliv och arbetsliv med mera. Genom att studera det digitala kan det säga något om kulturella föreställningar om vad det innebär att vara människa. För det andra, om man förutsätter att kultur finns och görs överallt så bör också digitala kulturer, det digitalas påverkan på kulturella föreställningar, och kulturella föreställningars påverkan på det digitala undersökas. För det tredje, bör dels vetenskap om teknologi förstås som kulturella och dels bör teknologier förstås som sociokulturella produkter som påverkas av kulturella föreställningar. Således bör digitala teknologier dels förstås som icke-neutrala och dels undersökas utifrån dess kulturella, sociala, etiska och ekonomiska effekter. Digitala teknologier är fulla av kulturella inskriptioner, dels genom att teknologierna är kulturellt programmerade, och dels genom att teknologierna tolkas och förstås utifrån rådande diskurser om kulturella föreställningar om teknologi och människovarandet. Som etnologer är jag därmed intresserad av att undersöka jag därmed kopplingar, relationer och hierarkier där det kulturella och det digitala möts och konstituerar varandra i denna process.