Forskningsprojekt Hur fungerar symbiotiska romaner och vad händer då de förflyttas mellan medier? Hur influeras texterna av kulturella, ideologiska och genusrelaterade skiften? Projektet utvecklar diskussioner om både intertextualitetsbegreppet och remediering.
I studiens första steg analyseras ett antal symbiotiska romaner: ”gästtexter” karaktäriserade av öppna referenser och starka kopplingar till originalromaner: ”värdtexter”. Skiften mellan genrer, ändrade genusperspektiv samt paradigmskiften är i fokus. Därefter behandlas remedieringsprocessen, då de skrivna gästtexterna bearbetas i filmformat. I fokus är hur det symbiotiska förhållandet visualiseras samt hur tydliga intertextuella länkar och referenser remedieras. Analyserna av symbios i tre steg: från skriven roman till skriven roman till film utvecklar intertextualitetsbegreppet, samt fördjupar pågående diskussioner om remediering.
Filmbearbetningar analyseras ofta med utgångspunkt i diskussioner om trohet mot förlagan, och en films succé bedöms ofta i förhållande till graden av trohet, ett bedömningskriterium som har lite att erbjuda. Analyser av bearbetningars inneboende intertextualitet förekommer, ofta med utgångspunkt i genre, tema eller författare, men projektet Symbios och Remediering fokuserar på så kallade symbiotiska texter. Symbios i detta sammanhang betyder att texterna lever på varandra i en mycket större utsträckning än i traditionella intertextuella relationer. Värdtexten är absolut nödvändig för gästtexten, men gästtexten ökar också medvetandet kring värdtexten och erbjuder nya tolkningsmöjligheter. Det är således inte fråga om en parasitisk relation, båda parter står att vinna på förhållandet.
I mer traditionell intertextualitet är förhållandet mellan texter ofta dolt; referenser och anspelningar svårgenomträngliga. I symbiotiska texter är sambandet helt öppet, signalerat genom titlar, undertitlar, återanvända karaktärer, och nya perspektiv på en redan berättad historia.
Filmbearbetningar av skrivet material är i sin natur intertextuella, men fokus här ligger på att spåra och analysera bearbetningar av klart symbiotiska texter, det vill säga texter som redan till sin natur är öppet intertextuella. Studien består därför av analyser av texter i tre steg, från skriven text till skriven text till film. Projektet utgår från närläsningar av texter vilka erbjuder olika perspektiv på det symbiotiska förhållandet samt på remedieringsprocessen (förflyttningen från ett medium; den skrivna texten, till ett annat; filmen). Den första fasen utgörs av litterär analys av värdtexten och den skrivna gästtexten, de två första stegen i processen. Studiens nästa fas fokuserar på filmanalys, processens tredje steg. De mediespecifika berättarsätten tas i beaktande.
Thomas Malorys Le Morte D’Arthur är värdtext till T. H. Whites The Once and Future King och den senare har filmatiserats två gånger. Dessa bearbetningar illustrerar både de valmöjligheter filmskaparen tar ställning till samt den genreförflyttning som tydliggörs. Det symbiotiska förhållandet mellan Robert Louis Stevensons The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde och Valerie Martins Mary Reilly illustrerar perspektivförskjutningar, liksom Jean Rhys Wide Sargasso Sea (ett komplement till Charlotte Brontës Jane Eyre). Båda dessa gästtexter omarbetar värdtexterna från feministiska utgångspunkter. Filmbearbetningarna av gästtexterna är betydligt mindre radikala och illustrerar den konservativa tendensen i remedieringsprocessen. Filmatiseringen av Rosencrantz and Guildenstern are Dead bygger på författarens (Tom Stoppard) egen pjäs vilken i sin tur är en gästtext till Shakespeares Hamlet. De surrealistiska elementen man finner i scenversionen understryker teatern som illusion: filmbearbetningen bygger i större utsträckning på realism. Stoppard har själv regisserat filmen, vilket erbjuder möjligheter att diskutera hans egen omskrivning i en ny kontext, en diskussion som utvecklar remedieringsanalysen ytterligare. Michael Cunninghams The Hours är en gästtext till Virginia Woolfs Mrs Dalloway. Här erbjuds möjligheter att analysera övergången från modernism till postmodernism och då Woolf är en av tre centrala karaktärer ligger fokus även på olika autenticitetsstrategier. De tydliga intertextuella referenserna man ser i gästtexten blir mer subtila i filmbearbetningen och hanteras via olika visuella strategier.
Att skriva om en text är ett projekt som ofta är av politisk natur; man vill ifrågasätta eller förändra de maktstrukturer man kan spåra i värdtexten. Att studera symbiotiska texter från ett genusperspektiv erbjuder i detta avseende stora möjligheter att studera hur könsroller först ifrågasätts eller undermineras i gästtexten och sedan visualiseras. I flera fall innebär förflyttningen från skriven text till film att den politiska dimensionen förminskas; en utveckling som bör undersökas och kritiseras.
I dagens postmoderna samhälle och kultur och rör sig texter och deras innehåll ständigt mellan olika kulturella uttrycksformer. Remedieringsteori illustrerar att tidigare medieformer alltid kan spåras i nya uttryckssätt och detta är en aspekt som hittills förbisetts i analyser av filmbearbetningar. Remedieringsaspekten utvecklar och fördjupar pågående diskussioner om filmatiseringar till att nå bortom traditionella trohetsdiskussioner. Projektets fokus på symbiotiska texter utvecklar dessutom läsningar av bearbetningar vilka tenderar att stanna vid en mer traditionell intertextualitetsanalys.
