Det är välkänt att höga yrkesmässiga fysiska påfrestningar ökar risken för sjukersättning på grund av muskel- och skelettbesvär (Järvholm et al. 2014). Det kan också finnas en ökad risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och för tidig död, den så kallad fysisk aktivitetsparadoxen, eftersom fysisk aktivitet på fritiden är fördelaktigt, men bevisen på skador från fysisk aktivitet på jobbet är fortfarande otillräckliga (Coenen et al. 2020). Ökad kunskap om dessa frågor är avgörande för utformningen av rekommendationer kring fysisk påfrestning i arbetet, vilket är särskilt viktigt att tillämpa hos anställda med hög ålder, som har en lägre total fysisk kapacitet. I en tidigare studie fann vi att ”anpassning” från höga till lägre fysiskt ansträngande jobb höjde pensionsåldern (Söderberg 2021). Dessutom har tidigare studier visat stor variation av den individuella fysiska påfrestningen inom samma yrke, vilket indikerar behovet av individuella bedömningar för att ta reda på en lämplig arbetsbelastning som begränsar risken för ohälsa (Stevens et al. 2021). Sådana utvärderingar inkluderar idealt sett både muskuloskeletal och kardiovaskulär arbetsbelastning där den senare i hög grad beror på arbetstagarens kondition (Stevens et al. 2021). I detta delprojekt studerar vi vilka bedömningar och anpassningar anställda med fysiskt krävande jobb behöver för att möjliggöra ett hållbart och förlängt arbetsliv. Mer specifikt frågar vi; vilka behov och anpassningsmöjligheter finns för äldre medarbetare med fysiskt krävande arbete? Vilka är framgångsfaktorerna för ett hållbart arbetsliv fram till pensionering i fysiskt krävande arbeten? Hur påverkar en hög fysisk arbetsbelastning pensionsåldern och risken för sjukdomar och dödlighet?
