Socialdemokraternas tillbakagång 1973-2014

Projektbeskrivning

Socialdemokraterna, som länge haft en dominerande ställning i Svensk politik har tappat nästan en tredjedel av sitt väljarstöd under de senaste fyrtio åren. Samtidigt råder påtagliga skillnader i stöd för partiet mellan olika delar av landet. Detta projekt är den första systematiska analysen av denna nedgångsperiod. I projektet undersöks i vad mån nedgången kan förstås som uttryck för långsiktiga strukturella samhällsförändringar men också hur den regionala variationen ser ut. Analyserna sker på basis av partiets resultat i riksdagsvalen 1973-2014, utifrån data på kommunnivå. För ändamålet har en unik databas upprättats.

Fem strukturförändringar visar sig sammantaget kunna förklara 75 procent av variationen i nedgång. Det gäller den minskade industrisysselsättningen, ökande utbildningsnivån, ett stigande ekonomiskt välstånd, urbaniseringen samt minskningen av det sociala tryck som tidigare gynnat partiet i dess styrkefästen. En närmare analys visar vidare att förändringarna har olika betydelse under olika delar av fyrtioårsperioden. Medan den ökade utbildningsnivån och medelinkomsterna framför allt ger avtryck i början av perioden påverkar avindustrialiseringen först i slutet. Minskningen av det sociala trycket har också störst betydelse i början och avtar sedan efter hand. Däremot tycks urbaniseringen ha kontinuerlig påverkan på partiets nedgång under alla fyra decennier. Strukturförändringarna förklarar också sammantaget allt mindre av nedgången över tid. Strukturerna antas ha betydelse genom att de har institutionella konsekvenser, dvs. de påverkar människors referensramar om vad som är viktigt i samhället och vilka värderingar som är relevanta.

De 25 procent av variationen som inte fångas upp av de övergripande förändringarna visar sig följa ganska distinkta geografiska mönster. Efter kontroll för strukturfaktorerna framträder sex socialdemokratiska politiska regioner. I tre av dessa har partiet presterat mycket bättre än vad som kan förväntas utifrån strukturförklaringarna – Övre Norrland, Värmland-Södra Närke och Skaraborg. I tre andra har Socialdemokraterna presterat klart sämre än förväntat, nämligen i Gävleborg-Bergslagen-Sörmland, Storstockholm och Skåne. Antagandet är att det här finns regionala kulturfaktorer i form av värderingar och normer som neutraliserar respektive ytterligare förstärker de strukturella förändringarnas inverkan. Vilka dessa kulturfaktorer är faller dock utanför ramen för denna undersökning. Några av resultaten är dock paradoxala, bl.a. att socialdemokraterna behållit sin ställning i avindustrialiserade bygder i Ådalen och Värmland, men påtagligt minskat i motsvarande områden i Södra Norrland, Bergslagen och Sörmland.

Utifrån resultaten diskuteras tre alternativa scenarier för socialdemokratins framtid. Ett scenario förespår att strukturförändringarna, och då främst urbaniseringen kommer att fortsätta att undergräva stödet för partiet. Ett annat scenario är mer positivt för partiet och ser möjligheter för socialdemokratin att lära från de politiska regioner där det varit framgångsrikt. Här noteras också att strukturförändringarnas betydelse tycks vara på avtagande och att politikutformningen därmed relativt sett blir viktigare. Ett tredje scenario förutspår en kommande kollaps som framför allt bygger på att några av partiets negativa politiska regioner finns i landets tillväxtområden.

En avsikt med studien har varit att testa ett analysinstrument som kan användas i en mer heltäckande undersökning av politisk regionalisering och regionala politiska kulturer som omfattar alla partier i Sverige och som också har ambitionen att identifiera mer övergripande mönster av politiska regioner. Slutsatsen är att instrumentet år lovande men också att kvalitativa studier i form av intervjuer och fokusgrupper med inblandade måste till för att en djupare förståelse ska kunna ges av de regionala politiska kulturer som finns i Sverige.

Rapporten från projektet är tillgänglig här:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-143760