Slavhandel i borgerlig salong

Närmare bestämt undersöks hur några svenska artonhundratals­romaner skildrar samtal om den transatlantiska slavhandeln och, i bakgrunden av den, kol­onia­lismen. I centrum av projektet finns den före detta slavhandlaren i Fredrika Bremers roman Grannarne. Den gavs ut 1837 – tjugofyra år efter att Sverige först gick med på att förbjuda handeln med slavar över Atlanten, sju år innan vi faktiskt förbjöd den, och tio år innan den sista slaven på den svenska kolonin St Barthélemy blev fri. Förutom Grannarne analyseras även Emilie Flygare-Carléns Jungfrutornet (1848), Sophie von Knorrings Vännerna (1835) och Magnus Jacob Crusenstolpes Morianen eller Holstein-Gottorpska huset i Sverige (1840–1844). Alla dessa romaner skildrar före detta slavar och/eller transatlantisk slavhandel. Alla tycks också utgå från att slavhandeln är förkastlig – men den är också en del av romangestalternas vardag. Redan i början av artonhundratalet rådde i Sverige ett slags konsensus kring att slavhandeln var omoralisk, men det skulle dröja länge innan vi slutgiltigt avskaffade den. De övergripande forskningsfrågorna i projektet rör skärningspunkter mellan etik och acceptans. Hur blir det oetiska accepterat, och omoralen normal? Och hur bryts normaliteten? Finns det tillfällen när den moraliska kollapsen blir synlig?