Forskningsprojekt Käkslutarmuskulaturen kan generera mycket stora krafter vid avbitning av föda: energin som krävs för att bita av en morot är t.ex. tillräcklig för att frakturera frisk emalj. Mekanismerna som gör avbitning möjlig utan att skada tänderna är okända.
Om de stora krafter som utvecklas vid avbitning inte reduceras extremt snabbt vid avbitningen skulle tänderna kollidera och kunna skadas. Eftersom käkreflexerna är för långsamma för att åstadkomma detta måste människan förlita sig på andra mekanismer. Detta projekt syftar till att klargöra dessa mekanismer och hur de uttrycks hos friska, betandade individer och hos patienter som rehabiliterats med benintegrerade titanimplantat.
Finansår , 2009, 2010, 2011
huvudman: Edin, finansiar: VR, y2009: 400, y2010: 400, y2011: 400,
De grundhypoteser som ska undersökas är att käkmuskulaturens kraftutveckling och beredskap för att upphöra generera kraft är en funktion dels av sinnesinformation från tändernas bindvävsupphängning, dels av tuggmuskulaturens uppdelning i funktionella distinkta portioner. Data kommer att registreras från normala, betandade försökspersoner för att beskriva käkmuskelkontroll vid avbitning, dvs hur normala individer vid en avbitning lyckas generera både stora krafter och snabbt bryta tuggmuskelns kraft. På basen av studierna av friska försökspersoner utvecklas ett kliniskt paradigm för att undersöka patienter med benintegrerade implantat. Projektet syftar dels till att utröna mekanismerna bakom den intrikta styrningen av avbitning, dels utveckla kliniskt användbara utvärderingsinstrument för patienter med tandsjukdomar och tandimplantat.
