Samisk kultur i ett nordiskt perspektiv

Projektbeskrivning

Från samiskt håll finns en önskan om att på ett bättre sätt kunna påverka framtidens strategier med betydelse för den samiska kulturen och det samiska samhället. En samnordisk kulturpolitik har under en tid lång diskuterats i samiska forum såsom Sametingen, Samisk parlamentarisk råd (SPR), samiska organisationer o.s.v. Sametingen har under många år arbetat för att försöka samordna olika typer av utvecklingsarbete t.ex. genom att i olika forum lyfta fram samiska frågor av samnordisk karaktär. Dock har detta arbete endast kunna ske i begränsad form, främst beroende på att resurserna är otillräckliga för denna typ av verksamhet.

Regeringens urfolksdelegation konstaterar vidare att den svenska staten har ett historiskt ansvar för kolonisationens konsekvenser. Exploateringen av land och vatten har lett till konflikter som fortfarande väntar på sin lösning. Samefolket har blivit en minoritet i sitt traditionella område och kommer sällan till tals i den demokratiska processen. Frånvaron av samerna i svensk historieskrivning och skolundervisning har lett till ett svalt engagemang i samhällsdebatten samt okunskap och fördomar om den samiska kulturen hos den svenska allmänheten. Mycket av samernas traditionella kunskap har gått förlorad. Detta är inte endast en förlust för samerna. Samiska värderingar och kunskap gällande miljö, natur, hälsa, familj och samhälle har ett allmänmänskligt värde. Därför slår delegationen fast att det finns ett fortsatt behov av att regeringen tillsammans med Riksdag och Sameting ökar kunskaperna och medvetenheten om samerna som urfolk både bland beslutsfattare och allmänheten i stort.

Urfolksdelegationen slår i sina rekommendationer fast att det behövs en mer enhetlig och sammanhållen nordisk samepolitik. Sametingen i Sverige, Norge och Finland har genom sitt gemensamma politiska organ, Samisk parlamentarisk råd, vid flera tillfällen satt fokus på problemställningar av gemensam karaktär gällande utvecklingsarbete innanför samisk kultur. Föresatsen är att med gemensam kraft och gemensamma strategier verka för en samordnad utveckling och definition av den kulturpolitiska agendan i de berörda länderna. Således blir ett samnordiskt perspektiv en given förutsättning för arbetet.

Forskningsbaserad kunskap har fått allt större betydelse inom ett ökat antal samhällsområden. Det har i många sammanhang påtalats att det finns brister i kunskapen om samiska förhållanden. Det är därför nödvändigt att den akademiska forskningen beaktar samernas historia, språk, kultur och samhälle. Det behövs bättre information och en allmänt större kunskap om det samiska samhället och om relationen minoritets - majoritetssamhälle i Sverige. Såväl det svenska som det samiska samhället, beslutsfattare, forskare, lärare, politiker, utredare, tjänstemän och åtskilliga andra, saknar många gånger önskvärd kunskap för att kunna hantera de ärenden som berör de samiska frågorna. Detta utgör en central utmaning för forskningen men för att en verklig förändring ska komma till stånd behöver forskningen med samisk tematik förstärkas, koordineras och utvecklas. Därtill behöver möjligheterna att bistå samiska och samhälleliga instanser med information förbättras. Problemen med förmedlingen av forskningsresultat har påtalats under flera decennier men kvarstår till sina väsentliga delar fortfarande olösta. Många svenska samhällsområden berörs av den samiska tematiken och ett brett spektrum av forskningsinsatser utgör grunden i den akademiska världens försök att belysa, analysera och bistå i dessa frågor. Utifrån detta ansöker Center för samisk forskning vid Umeå universitet (CeSam) om medel för ett forskningsbaserat projekt i syfte att sammanställa en forskningsrapport: ”Samisk kultur i ett nordiskt perspektiv”.

Forskarsamhället har gjort avsevärda ansatser att utveckla former och metoder för studier av det cirkumpolära områdets ursprungsbefolkningar. Man har konstaterat att det är svårt att på ett korrekt sätt undersöka, beskriva och utvärdera levnadsförhållandenas förändringar. En av de viktigaste ansatserna att konceptualisera metoder och teorier under senare år är det så kallade SLiCA-projektet, The Survey of Living Conditions in the Arctic. Efter ett omfattande förarbete presenterades tolv huvudområden, som man måste förhålla sig till när man diskuterar och analyserar problematiken kring livsvillkoren i det cirkumpolära området. Men det är inte bara strukturen som är viktig, utan det krävs också en ökad medvetenhet om vilka parametrar som bäst beskriver de olika delområdena och om hur de förhåller sig till varandra. En av dessa behandlar kulturen.

I november 2004 publicerades Arctic Human Development Report. Det är en sammanställning som Arktiska Rådet tagit fram som underlag för framtidens forskning i och om det circumpolära området. Rapporten kommer att bli ett viktigt policydokument för såväl politiska som akademiska beslutsfattare. Den kommer med långtgående förslag på hur den framtida arktiska forskningen ska struktureras. Rapporten slår fast att det arktiska området idag genomgår en både hastig och stressande förändringsprocess som innefattar kulturell utveckling.

Forskningsrapporten, som blir huvudresultatet av detta projekt, skall utföras av Karin Mannela Gaup i regi av CeSam under ledning av Peter Sköld (föreståndare för CeSam). Karin Mannela Gaup har under de senaste åren varit anställd vid Sametinget i Sverige som kulturhandläggare. Hon är utbildad vid Tromsö Universitet och avlade slutexamen för en cand.polit.grad innanför socialantropologi/Samiska studier i april år 2000 med avhandlingen: De icke renskötande samernas situation i Nord Sverige. Genom sin utbildning vid Tromsö universitet uppfyller hon de krav som ligger till grund för att utföra ett forskningsarbete. Projektet avser att bedrivas under perioden 1 juli 2005 till 30 juni 2006, totalt 12 månader.
Forskningsrapporten
Forskningsarbetet skall ta utgångspunkt i de olika ländernas budgetpropositioner, regleringsbrev och andra överordnade styrdokument samt de resurser som finns till förfogande, som sätter ramarna för kulturutveckling. En viktig del i arbetet blir att analysera kulturbegreppet – dels från statsmakternas sida men också i de samiska kulturpolitiska handlingsplanerna i respektive land. Projektet avser att kunna precisera flera aktörsdefinitioner. Det är angeläget att se vilken överensstämmelse som finns mellan de statliga regleringsbreven och Sametingens handlingsplaner. Vidare bör man undersöka hur den samiska kulturen definieras och avgränsas inom den samiska förvaltningen i respektive land.

I en forskningsrapport som bygger på en jämförelseanalys mellan länderna i Sápmi finns det möjligheter att sammanställa och förtydliga de gemensamma samiska strategierna, men också peka på de problemställningar som finns innanför kulturpolitiken. Samisk parlamentariskt råd har under en tid haft fokus på kultur i ett samnordiskt perspektiv. Man pekar på behoven av gemensamma strategier för utvecklingen av insatser inom det samiska kulturområdet. För att avgränsa rapporten skall fokus ligga på de frågor som SPR under senaste tiden haft på sitt bord innanför området kultur. Dessa är:

- Frågor som rör samisk teaterutbildning
- Samisk kulturminnesförvaltning och en stärkt gemensam samisk kulturminnesvård i Sápmi
- Samisk parlamentariskt råds mediastrategi
- Samisk forskning

Genom att ta utgångspunkt innanför dessa områden finns möjligheter att bl.a. peka på Sametingens legitimitet med hänsyn till medelsfördelningen.

Samisk teaterutbildning
Genom att medel som finns till förfogande för t.ex. teaterverksamhet på svensk sida redan är destinerade utav Kulturdepartementet, begränsas Sametingets möjligheter att aktivt verka för en utveckling av området. Samisk Parlamentarisk Råd stödjer en etablering av nordisk teaterutbildning genom nordiskt samarbete mellan Samisk högskola, Beaivváš Sámi teáhter och eventuellt andra samiska teatrar och teaterhögskolorna i Sverige, Finland, Norge och möjligen Ryssland.
Samisk kulturmiljövård
När det gäller frågor som rör samisk kulturmiljövård, finns stora skillnader mellan respektive Sameting. Medan man på norsk sida har en avdelning med flera anställda som handhar dessa frågor ligger ansvaret på svensk sida under Riksantikvarieämbetet, och Sametingets roll begränsas till att vara remissinstans vid sidan av samiska intresseorganisationer. Samisk Parlamentarisk Råd har konstaterat att samiska kulturminnen är viktiga dokumentationsmaterial för samisk historia och förhistoria. Kulturminnena visar en samisk förståelse av landskap och natur, och landskapets och naturens betydelse för ekonomiska, sociala och religiösa förhållanden. På det sättet ingår kulturminnena i ett samtidssammanhang, genom att de bidrar till identitet, upplevelse av kulturell tillhörighet och medvetenhet om beteende i och bruk av naturen. Samiska kulturminnen och kulturlandskap finns oavhängiga av statsgränser. Det är naturligt och nödvändigt att förvaltningen av samiska kulturminnen och kulturlandskap ses i sammanhang over statsgränserna. Kulturminnesvård och förvaltning av samiska kulturminnen och kulturmiljö är av stor betydelse för den samiska samhällsutvecklingen. SPR menar vidare att det samiska folket bör själva måste ges möjlighet att tillvarata och förvalta sina kulturminnen och kräver att det i de olika staterna nu etableras bestämmelser för samisk kulturminnesförvaltning, där samerna har myndighet över det egna kulturarvet.



Samisk mediastrategi

Samisk parlamentariskt råd lägger som grund att samerna som urfolk i fyra länder har krav på särskilda åtgärder för etablering av ett brett och mångfaldigt samiskt medieutbud. Detta krav bygger på nationella och internationella bestämmelser om urfolksrättigheter. Målen för samisk mediapolitik är att säkra att samerna som ett folk kan främja och utveckla samiska medieutbud tvärs over landgränserna, och säkra yttrandefriheten som en grundläggande förutsättning för en levande samisk demokrati. Vidare kommer det vara viktigt att säkra en saklig och allsidig information till alla samer och säkra och stärka samiskt samhällsliv, språk och kulturell identitet. Samisk parlamentariskt råd ser det som en förutsättning att det samiska medieutbudet bör förbättras radikalt för att kunna nå dessa mål. Det kommer att vara nödvändigt att etablera ett ekonomiskt fundament som kommer att säkra dagliga samiska tidningsutgivelser och etablering av en egen samisk gemensam nordisk radio och TV-kanal.

Samisk forskningsstrategi

Samiska forskningsfrågor har fram till nu i princip begränsat sig till en diskussion på norsk sida. För utveckling av samisk forskning är det högst nödvändigt att föra upp de samiska forskningsfrågorna i ett samnordiskt perspektiv. I den förstudie som utredde förutsättningarna för en samisk bibliografi i Sverige, påpekades att en sådan skulle komplettera sina motsvarigheter i Norge, Finland och Ryssland. På så sätt skulle ett samiskt perspektiv konkret kunna beaktas. Nödvändigheten av en likartad infrastruktur i de länder som innefattas av Sápmi är ännu tydligare när det handlar om forskningen. Norge har tagit ett betydligt större ansvar för den samiska forskningen, än vad man har gjort på finsk men framför allt svensk sida. Den utredning som föregick Stortingsmedling nr. 34 (2001) syftar till att ge samisk högre utbildning och forskning en genomtänkt struktur och en kvalitetshöjning. Vid de norska universiteten finns institutioner med ett särskilt ansvar för samisk forskning. Utredningen fäster stor uppmärksamhet vid rekryteringsproblematiken till högre utbildning. Till antagning vid en del universitet och högskolor tillämpas särskilda rekryteringsstrategier. Här utreds också vilket ansvar departement och forskningsråd har för samisk forskning. Vidare berörs det nordiska samarbetet och ansatserna att medverka i det internationella samarbetet om ursprungsbefolkningar. Den norska regeringen, under statsminister Stoltenberg, lade i utredningen stor vikt vid olika samarbetsformer. Universitetet i Tromsø gavs ett nationellt ansvar för urfolksrelaterad forskning, utbildning och förmedling, inklusive det samiska. Väl tilltagna ekonomiska resurser ställdes till förfogande, så att kvalitetsreformen skulle kunna genomföras.

Sverige har inte mäktat med att åstadkomma en struktur och koordination, liknande den i Norge och Finland. Forskning med samisk tematik bedrivs visserligen vid ett flertal universitet och högskolor men verksamheterna saknar samordning. Forskare och doktorander hamnar gärna i en isolerad position vid respektive lärosäte, eftersom de ofta är de enda vid institutionen med en inriktning mot det samiska. Men om man lyfter blicken och betraktar de enskilda ämnesområdena i ett nationellt eller ännu hellre nordiskt perspektiv, finner de olika forskarna genast en större akademisk gemenskap. Denna är mycket viktig att koordinera, så att behov och resurser kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Detta leder till slutsatsen att Sverige behöver avsätta resurser för att fullt ut kunna delta i ett nordisk-samiskt samarbete och för att bättre kunna bedriva en samisk forskningsverksamhet som svarar mot de samhälleliga behoven.




Metoder

För att utarbeta en forskningsrapport krävs att man tar del i de överordnade dokumenten som finns för respektive land, såsom budgetpropositioner, regleringsbrev o.s.v., för att sedan göra en jämförelse mellan dessa och de handlings- och strategiplaner som Sametingen beslutar om. Det krävs också en hospitering hos respektive Sameting för att ta del i deras arbete innanför Sametingens kulturpolitik.

För att analysera det faktiska arbete och aktiviteter som föregår innanför kultursektorn i Sápmi bör man utarbeta frågeformulär, som kan komplettera den grundläggande empiriinsamlingen. Genom att arrangera seminarier skapas debattforum, där kulturarbetare innanför olika grenar kan presentera sina verksamheter, ideér och förväntningar. I analysen undersöks överensstämmelsen mellan dessa och de faktiska möjligheter som finns för utveckling innanför respektive område.
(Ämnen: Freds- och utvecklingsforskning, Forskningspolitik, historia)