Forskningsprojekt Anbudskarteller är otillåtna då de kan antas leda till ofullständig konkurrens på marknader med förutsättningar för konkurrens. Ofullständig konkurrens leder i sin tur till högre priser för konsumenten och en lägre produktionsnivå jämfört med fullständig konkurrens. Ur samhällets synvinkel är det därför av stor vikt att upptäcka och förhindra anbudskarteller i samband med offentlig upphandling.
Vikten av att motverka karteller understryks av att den offentliga upphandlingen utgör en betydande del av svensk ekonomi (Bergman, 2008) och att det som upphandlas utgör viktiga delar för den offentliga sektorns möjligheter att utföra sitt välfärdsuppdrag. Syftet med det här forskningsprojektet är att testa i vilken utsträckning rumsliga ekonometriska metoder lämpar sig för att empiriskt belägga eller hitta indikatorer på otillåtna anbudskarteller vid offentlig upphandling. Vanligtvis används rumslig ekonometri inom regionalekonomi och regionalvetenskap för att estimera så kallade överspillningseffekter och reaktionskurvor för att exempelvis testa om förhållanden inom en region påverkar utfallet i en annan region. Inom ramen för forskningsprojektet tillämpas rumsliga ekonometriska metoder för att testa om ett (eller flera) företags anbud vid offentlig upphandling påverkas av andra företags anbud på samma kontrakt eller på andra kontrakt i samma upphandling. Metoden är flexibel i den meningen att det går att testa samverkan mellan två eller flera företags anbud, dels i samma upphandling, dels vid olika upphandlingar. Projektet har samhällsekonomisk relevans eftersom metoden ger möjlighet till att scanna av en stor mängd marknader för otillbörlig anbudssamverkan.
Inom ramen för detta forskningsprojekt testas en inom området ny uppsättning ekonometriska metoder för att upptäcka otillbörlig anbudssamverkan mellan anbudsgivande företag, nämligen så kallade rumslig ekonometri. Rumsliga ekonometriska metoder har vanligtvis använts inom regionalekonomi och regionalvetenskap, men har under de senaste decennierna kommit att användas inom mer traditionellt nationalekonomiska områden så som offentlig ekonomi (Murdoch m.fl., 1993; Brueckner, 2003; Revelli, 2005), internationell ekonomi (Aten, 1996), miljö- och resursekonomi (Murdoch m.fl., 1997; Bell och Bockstael, 2000; Kim m.fl., 2003), fastighetsekonomi (Basu och Thibodeau, 1998; Pace m.fl., 1998) och urban ekonomi (McMillen, 1992). Skälet till den allt bredare användningen av rumslig ekonometri och rumsliga ekonometriska metoder är att dessa metoder tillåter för att antingen testa eller kontrollera för att en agents agerande/beslut kan påverka andra agenters agerande/beslut. Om det finns ett rumsligt beroende mellan olika agenters agerande och detta inte tas hänsyn till i modellen kan det leda till snedvridna och icke konsistenta parameterestimat (se Anselin, 1988). Ett exempel på tidigare tillämpningsområden är skattning av så kallade reaktionsfunktioner vid test av skattekonkurrens mellan kommuner (Brueckner, 1998, 2003; Egger m.fl., 2005; Revelli, 2001). Andra exempel är överspillningseffekter mellan kommuner vid tillhandahållandet av kommunala varor och tjänster (se Lundberg, 2006a; med referenser) och regionala tillväxtmodeller där tillväxten i en region tillåts påverkar tillväxten i närliggande regioner (Rey och Montouri, 1999; Lundberg, 2006b). När det gäller anbud vid offentlig upphandling kan metoden användas för att testa om två eller fler företag tenderar att lägga koordinerade anbud, antingen på samma upphandling eller delkontrakt, olika delkontrakt i samma upphandling eller olika delkontrakt i olika upphandlingar. En fördel med metoden är dess flexibilitet när det gäller hur många (vilka) företag som misstänks samverka samt att det är enkelt att lägga till andra förklarande faktorer till skillnader i företagens anbud så som produktionsteknologi, graden av konkurrens på marknaden, marknadsstruktur etc.
