Doktorandprojekt
Som ett svar på klimat- och miljökrisen, har intresset för ‘mer-än-mäniskocentrerad´ design ökat inom forskningsområdet Människa-Dator Interaktion. Genom en deltagande observationsstudie av stadsodling undersöks användande av teknik bortom det människocentrerade.
‘Mer-än-människocentrerad’ design fokuserar på behov, drivkrafter, värde och agens hos andra arter, utan att utesluta mänskliga perspektiv. I projektet undersöks detta genom två metoder. Den empiriska delen baseras huvudsakligen på tre års deltagande observationsstudier av en publik stadsodling i Stockholm, Sverige. Studierna fokuserar på stadsodlares behov, värderingar och drivkrafter – samt deras användning av interaktiv teknik och sensorer. Den andra delen använder utforskande designmetodik för att ta fram och utvärdera innovation för gemensamhetsodling.
Projektöversikt
Projektperiod:
2017-09-01 –
2020-03-01
Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet
För närvarande är den dominerande paradigmen inom Människa-Dator Interaktion (MDI) ”användarcentrerad design” där designers genom iterativa processer studerar andra människors behov. Detta tillvägagångssätt har varit avgörande när interaktionsdesign har införts i vardagliga sammanhang. Det finns dock indikationer i forskningen att denna användarcentrering växer ur sin tillämpbarhet i de alltmer komplexa kontexter där interaktionsdesign införs
Detta projekt studerar en utomhusmiljö där det sker en rekontextualisering av teknik. Rekontextualisering är en ständigt pågående process där MDI har expanderat från arbetsplatsen till hemmet; från kognitionsvetenskap till kultur; från stationära datorer till allestädes närvarande datorkraft (eng. ubiquitous computing) och så vidare. För att förstå denna process studeras stadsodlarnas tillgodogörande av teknik. Studien undersöker varför vissa tekniker antas i en ‘mer-än-människo-centrerad’ utomhuskontext, medan andra tekniker inte tillgodogörs. Detta skapar insikter om interaktiva kvaliteter som är centrala för att forma engagerande upplevelser av det ‘mer-än-mänskliga’. Studien fokuserar särskilt på teknik som medierande av upplevelser av miljön och andra arter. Sådan mediering kan sträcka sig från konkret mätning av data med sensorer till mer öppna kroppsliga, emotionella och kognitiva upplevelser.
Sensorer, AI och IoT används redan för att optimera odlingsförhållanden inom ‘AgTech’, industriellt jordbruk och banbrytande IT-forskning. Likaså utvecklas applikationer och enheter för mer småskalig odling. Dessa teknologier används dock inte i stor utsträckning inom den studerade gruppen av stadsodlare och andra liknande grupper. De studerade stadsodlarna är inte kategoriskt emot teknik i sin strävan att vara ”nära naturen”. Istället verkar anledningen till att teknologier inte tas upp i vardagsbestyren i stor utsträckning vara att de inte är anpassade till stadsodlingskontexten - en urban publik ekologi som utsätts för väder och vind såväl som stadens medborgare. Ett sammanhang som betonar kroppsligt, närvarande och spontant engagemang med jorden, växterna och andra organismer.
För att närma oss sådana sammanhang behöver vi alternativ, både vad gäller metodik, teori och konkret design. Mer-än-människo-centrerad design är ett fält som bidrar med dessa perspektiv genom att omdefiniera vad som berörs av interaktiv teknik. Ur detta perspektiv förstår vi inte bara interaktion som turtagande mellan människor och teknik utan som ett samspel mellan olika enheter med handlingsfrihet eller autonomi. Dessa enheter kan vara både levande och tekniska (t.ex. robotar och AI). Detta projekt fokuserar särskilt på levande.
