Forskningsprojekt Projektet undersöker hur kvinnoorganisationer i tre postkonfliktstater i Asien hanterar sin position i skärningspunkten mellan internationellt fredsbyggande, där de beskrivs som viktiga partners, och auktoritärt styre som begränsar deras handlingsutrymme. I ljuset av ett pågående globalt uppsving för illiberala värderingar och auktoritärt styre kan projektet bidra med insikter kring civilsamhällets villkor i en rad auktoritära politiska kontexter.
Projektet ” Mellan liberala normer och auktoritärt styre: kvinnoorganisationer som fredsbyggare i illiberala postkonfliktstater” ingår i Vetenskapsrådets forskningsprogram om det civila samhället. Eftersom majoriteten av post-konfliktstater präglas av auktoritärt styre är kvinnoorganisationers arbete i denna typ av kontext ett område där ny forskning behövs. Detta projekt kan därmed generera ny kunskap av stort värde för praktiskt fredsbyggande samt för kunskapsutvecklingen kring civilsamhällets roll i fredsbyggande.
Inom internationellt fredsbyggande beskrivs civilsamhällets deltagande som avgörande för att skapa en hållbar och legitim fred. Kvinnoorganisationer i post-konfliktstater framhålls ofta som särskilt viktiga partners, inte minst inom Förenta Nationernas inflytelserika agenda för kvinnor, fred och säkerhet.
Relationen till internationella aktörer är dock inte den enda faktorn som styr kvinnoorganisationers handlande i rollen som fredsbyggare. De flesta stater som nyligen genomgått en väpnad konflikt präglas nämligen av auktoritärt styre och ofta repressiva metoder för att upprätthålla stabilitet. Detta har en avgörande betydelse för kvinnoorganisationers handlingsutrymme, men har i stort sett förbisetts av existerande studier som undersökt kvinnoorganisationers roll i fredsbyggande efter väpnade konflikter.
Detta projekt tar denna kunskapslucka som utgångspunkt, och syftar till att undersöka hur kvinnoorganisationer hanterar sin position i mötet mellan två motstridiga styrningsregimer. Å ena sidan framhålls de som nyckelaktörer för fred av internationella fredsbyggare; å andra sidan befinner de sig i politiska kontexter där regeringen ofta vill begränsa civilsamhällets handlande och kontrollera sociala förändringsprocesser.
Att använda en metod som utgår ifrån aktivisters vardagliga erfarenheter och praktiker, och att kombinera teoretiska begrepp och verktyg från både feministisk forskning om fredsbyggande samt forskning om illiberalt eller auktoritärt fredsbyggande, möjliggör ett nytänkande och sofistikerat angreppssätt, som kan bidra med ny kunskap om kvinnoorganisationers roll och potential som fredsbyggare. Givet den viktiga roll som kvinnoorganisationer ofta förväntas spela för skapandet av en rättvis och hållbar fred så är det av största vikt att förstå hur den politiska kontext där de verkar påverkar deras möjligheter att spela denna roll.
