Keratokonus drabbar 1/1500 personer i de yngre tonåren för att ofta avstanna sin progression då patienterna uppnår en ålder av 35-40 år. Genom att skapa en förstyvande behandling av hornhinnan, CXL, som efterliknar det naturliga åldrandet av vävnad bromsas sjukdomens progression upp.
Någon bra metod att följa behandlingseffekten med CXL finns inte idag. Syftet med projektet är att vidareutveckla, optimera och anpassa en sensor för bestämning av hornhinnans biomekaniska egenskaper samt genomföra en klinisk pilotstudie där dess mätprestanda utvärderas.
Vi har tidigare visat att man kan mäta biomekaniska förändringar i hornhinnan efter CXL-behandling på gruppnivå.
Initialt utvärderas och optimeras sensorns känslighet där olika kurvaturer på kontaktspetsars upplösning utvärderas. Därefter utvärdering av sensorns hastighet vid applanation och avlastning för att framhäva tidsdynamiska egenskaper som tex. viskoelasticitet. Slutligen genomförs en klinisk pilottest som underlag för valideringsstudie.
