Forskningsprojekt Projektet undersöker korrespondenter från Stockholm till landsortspressen under 1800-talets sista decennier.
Undersökningen fokuserar på de tre mest spridda brevskrivarna, Klas Ryberg, Gustaf Gullberg och Frithiof Cronhamn. Landsortstidningar prenumererade på deras respektive veckorapporter av olika skäl. Några sådana skäl var att få billig spaltutfyllnad, ge den läsekretsen ett inifrånperspektiv från Stockholms societetskretsar samt att minska sitt beroende av Stockholmsnyheter från Stockholmstidningarna. Ur korrespondenternas perspektiv var det en affärsrörelse i storstadsnyheter, inte helt olikt senare tiders nyhetsbyråer, med skillnaden att det rörde sig om brevgenren, och därmed följande personlig stil. Med tanke på den stora spridningen dessa Stockholmskorrespondenter hade (Klas Rybergs brev publicerades regelbundet i åtminstone 60 tidningar i Sverige och Finland), rör det sig tveklöst om några av den samtida offentlighetens mest lästa skribenter.
Ridderstads stiftelse för historisk-grafisk forskning
Projektet "Landsortsprofeter: Stockholmskorrespondenter, landsortspress och nationell formering under 1800-talets sista decennier" har flera syften. Ett första syfte är rent kartläggande grundforskning: hur såg egentligen spridningen av Stockholmsbreven ut? Ett andra är syfte är att undersöka hur nationens centrum konstruerades i de till landsortspubliken kolporterade spalterna. Häri ligger den nationsformerande problematiken. Teoretiker som funderat på detta område (t.ex. Benedict Anderson, Ernest Gellner och Eric J. Hobsbawm) tillerkänner i regel massmediernas framväxt en huvudroll i formeringen av nationen som föreställning och nationalismen som ideologi. För dem är det inte en fråga om budskapens innehåll, utan de masspridda budskapen i sig, riktade till en publik där nationalstaten utgör ramen som är den centrala drivkraften. Projektets ingång är i stället att aktörerna och budskapen är betydelsefulla när nationens centrum produceras. Förvisso kom många andra mediala utsagor om Stockholm landsortspubliken till del, men här skedde det återkommande, och av enskilda Stockholmskännare. Tillspetsat är målet här att visa att en handfull tidningsmän satt i Stockholm och tack vare en smart affärsidé tillverkade nationens centrum för det stora flertalet av Sveriges invånare.
Ett tredje syfte rör den presshistoriska frågan om landsortspressens så kallade emancipation. Denna brukar avse debatter som ägde rum främst under förra halvan och mitten av 1800-talet, men jag menar att Stockholmskorrespondenserna också bör förstås utifrån ett sådant perspektiv, det vill säga en form av frigörelse för landsortspressen från Stockholmstidningarnas inflytande och beskrivningsmakt. Teman som präglar projektet är teknik och geografi, informationsspridning, relationen mellan storstad och landsort samt professionalisering av tidningsmannen.
