Forskningsprojekt Projektet "Kyrkoslavisk språkhistoria" behandlar det kyrkoslaviska skriftspråket under perioden 1300–1700. Särskild vikt läggs vid utvecklingen av accentueringsnormerna som de kan följas i handskrifter från bl.a. Ryssland, Bulgarien och Serbien.
När slaverna i Stormähren på 860-talet skulle kristnas översattes de viktigaste kristna texterna från grekiska till det första slaviska skriftspråket, den s.k. fornkyrkoslaviskan. Sedan dess har kyrkoslaviskan använts i den ortodoxa kristna kyrkan i flera slaviska länder och både påverkats av och påverkat de språk som har talats i samhället runtomkring. Projektet "Kyrkoslavisk språkhistoria" behandlar detta språkliga samspel genom att undersöka kyrkoslaviska handskrifter från länder som Ryssland, Ukraina, Moldavien, Bulgarien och Serbien med fokus på bl.a. rättstavning och användning av betoningstecken.
Projektet "Kyrkoslavisk språkhistoria" behandlar det kyrkoslaviska skriftspråkets utveckling under perioden 1300–1700, en period som kännetecknas av förhållandevis stora regionala skillnader mellan olika kyrkoslaviska varieteter. På grundval av fr.a. evangeliehandskrifter från Ryssland, Ukraina, Moldavien, Bulgarien och Serbien behandlas utvecklingen av de ortografiska normerna, inklusive accentueringsnormerna, och förhållandet mellan dessa normer och de aktuella folkspråken i respektive region. Ett centralt problem är härvid texternas tradering: vilka ortografiska karakteristika kopieras mekaniskt från förlagan, och vilka beror på skrivarens/kopistens egen språkliga och kulturella miljö?
