Forskningsprojekt Utifrån fallstudier med intervjuer, statistik och historiska källor har projektet visat att det för framgången för ett privat förvaltat kulturarv spelar stor roll hur förankrat ett kulturarvsprojekt är lokalt.
Utgångspunkten för föreliggande projektbeskrivning är att kulturhistoriska värden brukas som en resurs för lokala entreprenörer i syfte att uppnå verksamhetsmål utöver ett primärt bevarande. Denna företeelse utmanar en äldre syn på kulturarvets helgd och innebär nya prövningar för Riksantikvarieämbetet. Vår hypotes är att det råder en diskrepans mellan lokala aktörers uppfattningar om kulturarvet och de traditionellt minnesvårdande krafternas hävdvunna synsätt
Projektet i sin helhet har visat att synen på kulturarv skiljer sig åt mellan privat och offentlig. Kulturarv är för de traditionellt minnesvårdande myndigheterna något att bevara och kulturarvet är en ändlig resurs, medan det för den privata entreprenören kan vara en oändlig resurs. Nästan allt kan i princip upphöjas till kulturarv och därmed i förlängningen göra anspråk på samhälleligt stöd.
Projektet har också visat att det är mer eller mindre nödvändigt för de antikvariska myndigheterna att:
• ha en i förväg utarbetat plan för hur de skall handskas med privata initiativ till kulturarvsförvaltning
• hålla en hög beredskap så att de snabbt kan påverka hur privata intressen handskas med potentiella kulturarvsresurser
• privata intressen kan mer eller mindre kan skapa nya kulturarv på egen hand
