Forskningsprojekt Korsbandsskada är en vanlig skada som drabbar alla åldrar men ofta unga idrottande personer och ger instabilitet, svaghet och smärta/artros. Behandling är fysioterapi (sjukgymnastik) med eller utan operation, men man vet inte vad som är bäst på kort eller lång sikt.
Projektet följer upp hundratalet personer som skadade korsbandet för 17-31 år sedan, varav hälften opererades. Personerna genomgår radiologisk undersökning, kliniska bedömningar, intervjuer samt utför fysiska tester i ett rörelseanalyslaboratorium och utfallet ställs bland annat mot behandling och utveckling av artros. Vi utvecklar nya mätmetoder för knäfunktion och undersöker ärftliga faktorers betydelse såväl för uppkomst av korsbandsskada (anatomiska eller beteendemässiga faktorer) som för att utveckla artros.
Vetenskapsrådet 2018-2021: 6 750 000 kr
Vetenskapsrådet, 2011-2017: 6 400 000 kr
VLL spjutspetsmedel, 2014-2016: 2 700 000 kr
Centrum för idrottsforskning, 2013-2014: 154 000 kr
Reumatikerförbundet, 2014: 200 000 kr
VLL ALF medel, 2016-2017: 600 000 kr
Professor Dario Liebermann, Tel Aviv University, Israel
Dr Kim Hebért-Losier, New Zealand,
Del A En omfattande datainsamling vid långtidsuppföljning av ett unikt material på 119 (40 % kvinnor) korsbandspatienter, skadade i genomsnitt för 23 (17-31) år sedan och bestående av två likvärdiga grupper som fått olika behandling och vid två olika sjukhus: den ena fick sjukgymnastik inklusive kirurgisk rekonstruktion av korsbandet, och den andra behandlades enbart med sjukgymnastik. De har studerats initialt, vid 5-10 år efter skada och idag testas patienterna med medicinsk och radiologisk undersökning, kliniska knäfunktionsbedömningar, samt enkäter och intervjuer om skadans inverkan på aktivitet, funktion och livskvalitet m.m. Dessutom testas mer än hälften av patienterna som har enbart skada i ett knä (dvs ej bilaterala skador, knäprotes eller andra rörelsebesvär) i ett batteri av olika funktionella fysiska tester (hopp, trappgång, balans och andra koordinations – samt styrkeuppgifter) i ett avancerat rörelseanalyslaboratorium för detaljerad undersökning av deras fysiska knäkapacitet. Här undersöks förändringar i rörelsestrategier efter skada, i relation till typ av behandling och om rörelsemönstret korrelerar till utveckling av artros.
Del B Utveckling av mätmetoder för knäfunktion både för klinik och för rörelseanalys i lab. En av orsakerna till att det är svårt att utvärdera effekten av olika slags behandling, är avsaknad av konsensus kring riktigt bra mått på knäfunktion. Med multivariat statistik analyserar vi viktiga variabler som identifierar patienter med olika grad av knäfunktion samt i relation till friska. Befintliga mätmetoder och tester i klinik granskas och omvärderas och tester utvecklas i rörelseanalyslab. För det senare appliceras även nya statistiska metoder för att analysera och kvantifiera komplexa rörelsedata. Dessutom eftersträvas att klassificera rörelser efter hur mycket de utmanar den dynamiska stabiliteten och belastningen i knät och som sedan kan mätas hos patienter respektive knäfriska. För att fånga vilka variabler som är viktiga för god knäfunktion och bidra till utvecklingen av mätmetodik kommer vi förutom vårt eget material även att utgå från en stor amerikansk databas med >2000 korsbandsskadade.
Del C I samarbete med genetiker undersöker vi ärftliga faktorers betydelse såväl för uppkomst av korsbandsskada (anatomiska eller beteendemässiga faktorer) som för att utveckla artros, i stor sett outforskade faktorer men som det nu finns metoder för. Ny forskning indikerar genetisk predisposition, och våra egna preliminära data i del A visar att 22 % av patienterna har bilaterala korsbandsskador, många rapporterade också släktingar med skador. Projektet är translationellt och utgör internationellt samarbete mellan sjukgymnaster, ortopeder, ingenjörer, radiologer, statistiker och genetiker. Betydelse: Projektet är centralt för förståelse av konsekvenser av skada på sikt, utvärdering av korsbandskirurgi kontra enbart sjukgymnastisk rehabilitering samt för att förstå uppkomst av skada och artros. Resultaten förväntas bidra till kliniska riktlinjer för vård av korsbandsskador och bör leda till förbättrad prevention och effektivare rehabilitering.
