Klienter som återkommer i LVM-vården

Projektbeskrivning

Vilka faktorer bidrar till återkommande inskrivning i tvångsvård enligt LVM? Det är den övergripande fråga som studerats i forskningsprojektet Treatment Repeaters in the Swedish Compulsory Addiction Treatment System.

Projektets syfte var att dels identifiera och beskriva särskilda klientgrupper som återkommande är föremål för LVM-vård, dels att undersöka om särskilda klientgrupper som en följd av behandlingen har större sannolikhet än andra att uppnå drogfrihet och förbättrade socioekonomiska förhållanden.

Projektet genomfördes mellan 2012 och 2015 av forskare vid Umeå universitet (fr.a. doktorand Robert Grahn, fil. dr. Mojgan Padyab & professor Björn Blom) i samarbete med forskare vid Center for Addictions Research and Services, Boston University i USA (fr.a. professor Lena Lundgren & MSW Deborah Chassler).

En övergripande målsättning med projektet var att ta fram resultat som kan användas för att hjälpa SiS att utveckla tvångsvården. I projektet användes uppgifter både ur SiS klientadministrativa system KIA samt DOK-registret om ett antal personer (n=4500) som dömts till tvångsvård (enligt 27§ LVM) mellan 2001 och 2009. Dessutom användes uppgifter ur två av Socialstyrelsens register. Samtliga individer hade skriftligen godkänt att deras personuppgifter kunde användas i forskning. Projektet var etiskt prövat och godkänt av den regionala etikprövningsnämnden i Umeå.

Projektets huvudsakliga forskningsfrågor:
1. Fanns det särskilda grupper av klienter i den svenska missbruksvården som under 2001-2009 vid flera tillfällen återkom i LVM-vården? De grupper som projektet fokuserade på var de som tidigare varit straffade, de med samsjuklighet (både substansmissbruk och psykiatrisk problematik), samt föräldrar med barn som omhändertagits av socialtjänsten.

2. I projektet undersöktes också om det blivit några förbättringar rörande alkohol och/eller drogmissbruk, boende, sysselsättning och psykiskt välbefinnande som ett resultat av antalet vårdtillfällen, och i så fall om det fanns skillnader i förbättring mellan olika grupper av klienter.

Projektet genomfördes i ett antal delstudier som har avrapporterats i form av vetenskapliga artiklar i internationella refereebedömda tidskrifter.

Analysmetoder:
I projektet användes en rad statistiska analysmetoder (multivariat regression, poisson regression etc.) för att analysera data från fyra olika register: 1) KIA-systemet, 2) DOK-registret, 3) Socialstyrelsen register över öppen och sluten sjukhusvård, samt 4) Socialstyrelsens dödsorsaksregister (data om dödsdatum och dödsorsaker).

Att ha mer än ett vårdtillfälle enligt LVM mättes på följande sätt: klienter skulle antingen 1) ha haft tidigare LVM-vård plus åtminstone en dom enligt LVM, mellan 2001 och 2009, eller 2) inte haft någon LVM-vård före 2001, men åtminstone två vårdtillfällen enligt LVM 2001- 2009. (Samtliga analyser av återkommande LVM-vård kontrollerade för huruvida en person hade avlidit).

Projektets huvudsakliga slutsatser:
De faktorer som framförallt är associerade med upprepade inskrivningar i tvångsvård för missbruk är bristande föräldraskap, tvångsvård före 18 års ålder (LVU) och kriminalitet. Personer som dömts till LVM-vård för missbruk har högre dödlighet jämfört med den svenska normalbefolkningen. Risken att dö för tidigt och de risker som är associerade med flera inskrivningar i LVM-vården tyder på att det finns ett större behov av flera och långsiktiga insatser inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och psykiatri. Tillgång till samordnade eftervårdsinsatser förefaller avgörande för att motverka risken för återfall i ett allvarligt drogmissbruk efter avslutad tvångsvård. Det är därför av stor vikt att motivera klienten att fullfölja LVM-vården utan avvikelser, eftersom det tycks ha positiva effekter både på missbruk och hälsa.

• Resultaten tyder på ett samband mellan att ha haft en problematisk uppväxt, med vård på institution, särskilt inom LVU, och att som vuxen ha vårdats mer än ett tillfälle på LVM-hem. Familjeproblem under uppväxten var, i sig, inte något som hade samband med att ha mer än ett vårdtillfälle enligt LVM. Men förhållandena att som barn ha levt i en familj med missbruksproblem eller psykiatriska problem eller har varit placerad i fosterhem, var alla signifikant relaterade till att som ungdom ha vårdats enligt LVU.

• Det verkar finnas en grupp klienter som har omfattande erfarenheter av olika typer av institutionsvistelser (LVU, fängelse, psykiatrisk sjukhusvård). Den gruppen har ökad sannolikhet för mer än en LVM-episod.

• Sannolikheten för att ha haft upprepad LVM-vård var förknippad med olika faktorer för kvinnor respektive män. Bl.a. framgick att kvinnor som förlorat vårdnaden om sina barn hade betydligt större sannolikhet att ha mer än ett vårdtillfälle enligt LVM, och män som tidigare varit dömda för kriminalitet hade betydligt större sannolikhet att ha vårdats enligt LVM fler än en gång.

• Resultaten pekar på vikten av att fullfölja det första vårdtillfället enligt LVM utan drop-out/vårdavbrott. Vi kunde särskilt se att individer som fullföljde sex månaders LVM-vård under sin första vistelse i LVM (mellan 2001-2007), jämfört med individer som hade åtminstone en drop-out/vårdavbrott, hade betydligt mindre sannolikhet att ha vårdats enligt LVM fler än en gång.

• Drop-out/vårdavbrott från den första LVM-vistelsen var också förenad med ökad sannolikhet för slutenvård ett år efter avslutad LVM. Detta även efter att vi statistiskt kontrollerat för tidigare vistelser inom slutenvård. Drop-out/vårdavbrott var också förenat med en högre risk för att ha avlidit mellan 2001-2011.

• Personer som befann sig i LVM-vård två gånger mellan 2001 och 2009 rapporterade ingen signifikant förbättring rörande droganvändning, familjeförhållanden, anställning, vid det andra vårdtillfället jämfört med det första. Det fanns heller inga undergrupper som visade större förbättringar än andra.

• Personer som vårdas enligt LVM, har högre dödlighet jämfört med den svenska normalbefolkningen. Personer som i förtid avbryter LVM-vården har högre dödlighet jämfört personer som slutför sin LVM-vård.

• Unga narkotikamissbrukare som vårdats inom LVM löper stor risk att dö för tidigt. För de som missbrukar opiater gäller dessutom att ju yngre de är, desto större risk är det att dö av en överdos.