Klassrummets semiotiska resurser: en språkdidaktisk studie av skolämnena hem- och konsumentkunskap, kemi och biologi
Doktorandprojekt
För att nå framgång i skolan måste elever behärska de olika ämnesspråk som olika skolämnen omfattar. Men vilka möjligheter har elever att använda dessa ämnesspråk och hur påverkas kommunikationen av olika aktiviteter i undervisningen?
I sin avhandling har Anna Maria Hipkiss studerat klassrumskommunikationen i hem- och konsumentkunskap, biologi och kemi på högstadiet och hur olika aktiviteter möjliggör för elever att möta ämnesspråk genom olika sätt att kommunicera t.ex. genom lärarledd kommunikation, grupparbeten, läroböcker och artefakter som t.ex. ingredienser och laborationsutrustning.
Dessa aktiviteter, sätt att kommunicera och artefakter går under begreppet semiotiska resurser. De semiotiska resurserna har olika möjligheter och begränsningar för meningsskapande i olika undervisningssituationer och samverkar i undervisningen på olika sätt.
Projektöversikt
Projektperiod:
2010-01-04 –
2014-11-21
Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet
I avhandlingen föreslås att ett språkdidaktiskt perspektiv bör ingå i all ämnesundervisning. Detta kan göras genom att strukturera uppgifter som uppmuntrar till användning av ämnesspråk och genom att flytta ut det ämnesspråket från läroboken till samtalen i klassrummet. Genom sådana strategier ges möjligheter till möten mellan lärares specialistkunskap och elevers vardagsförståelser för de fenomen som studeras.
Avhandlingen visar också att samspelet med läraren är i fokus i såväl hur undervisningen organiseras och i hur klassrummen är designade utifrån t.ex. möblering. Men studien visar också att genom designen av klassrummet kan det skapas nya möten mellan elever och med lärare. I dessa möten ökar möjligheterna till samtal kring ämnesinnehåll och ämnesspråk utifrån elevernas referensramar.
