Jordbrukets expansion-regression 400-500 AD i Hälsingland

Projektbeskrivning

I Hälsingland finns lämningar efter drygt 100 järnåldersgårdar, mer eller mindre välbevarade, och som ofta ligger tämligen opåverkade från historisk och modern påverkan. Tidigare forskning (i bland annat en avhandling av Lars Liedgren) har kunnat visa att dessa förmodligen överges under 400-500-talen e. Kr. Orsakerna har bland annat sökts i klimatförsämring och samhällsförändring. Miljöarkeologiska Laboratoriet vid Umeå universitet har under ledning av Roger Engelmark bedrivit forskning kring dessa gårdar, exempelvis Trogsta, och senare även letat lokaler lämpliga för markstudier och med näraliggande sjö- och torvsediment. Av 100-talet gårdar har i nuläget tre av dem befunnits lämpliga för vidare studier, belägna i södra, mellersta respektive norra Hälsingland.

Projektet syftar till att främst klarlägga när expansions- respektive regressionsfasen sker, men också söka förklaringar till varför gårdarna överges och odlingsmarkerna växer igen. Det finns flera sjöar vars sediment innehåller tydliga mineralinflöden som kan kopplas till uppodling. Mineralinflödet upphör efter en tid, vilket sammanhänger med övergivandet av de enskilda gårdarna. Här behövs mer precisa dateringar (14C-AMS) av sjö- och torvsediment kompletterade med pollenanalyser för att klargöra hur länge dessa gårdar varit i bruk. Resultaten av dessa dateringar ska bland annat kopplas till nyare rön inom klimatforskningen. Markdata behövs för att belysa gödslingsintensitet och areell omfattning för åkerbruket knutet till denna gårdsform. Detta kan åstadkommas genom att analysera olika förekomstformer av fosfat.

Till detta projekt är knutna doktoranderna Elise Hovanta, Johan Linderholm och Jan-Erik Wallin, med goda kompetenser och mångårig erfarenhet av arbeten inom Hälsinglands tidiga historia genom markstudier samt pollenanalys. Projektledare är docent Karin Viklund, MAL.