Forskningsprojekt Det här projektet tar sin utgångspunkt i de senaste årtiondenas förändring av den offentliga styrningen av svensk föreningsidrott, med sina tre miljoner medlemmar, 600 000 ideella ledare och 20 000 idrottsföreningar en av det svenska civilsamhällets absolut största aktörer. Nyckelingredienser i denna förändring är en ökad instrumentalisering av föreningsidrotten och införandet av mål- och resultatstyrning av det offentliga stödet till föreningsidrotten.
Med detta fokus vill jag skapa perspektiv på idrottsorganisationer och på idrottspolitik som inte finns tillgängliga i varken den svenska eller internationella sport policy-forskningen. Utöver detta betydelsefulla inomvetenskapliga bidrag menar jag att den kunskap som skapas i projektet är viktig från ett samhälleligt perspektiv. Detta då den kan utgöra en bas från vilken det går att diskutera implikationerna av den pågående förändringen av den idrottspolitiska kontexten för svenska medborgares (o)lika tillgång till offentliga beslutsprocesser och till de offentliga medel som allokeras för att stödja medborgarnas tillgång till en aktiv och meningsfull fritid. En sådan diskussion menar jag är viktigt då den svenska idrottsrörelsen är en stor civilsamhällesaktör, men samtidigt en aktör som inte representerar hela den svenska befolkningen.
Vetenskapsrådet
Det här projektet tar sin utgångspunkt i de senaste årtiondenas förändring av den offentliga styrningen av svensk föreningsidrott, med sina tre miljoner medlemmar, 600 000 ideella ledare och 20 000 idrottsföreningar en av det svenska civilsamhällets absolut största aktörer. Nyckelingredienser i denna förändring är en ökad instrumentalisering av föreningsidrotten och införandet av mål- och resultatstyrning av det offentliga stödet till föreningsidrotten. Ett nyligt exempel på denna förändring är Idrottslyftet, ett statligt initierat, formulerat och finansierat utvecklingsprogram i vilket 500 öronmärkta miljoner i offentliga medel tillförs årligen för att förmå föreningsidrotten att utveckla sin verksamhet i linje med det statliga idrottspolitiska målet "idrott åt alla". Ett annat exempel är tillskjutandet av 64 miljoner i offentliga medel inför budgetåret 2016 för att "intensifiera" föreningsidrottens arbete med integrationen av nyanlända flyktingar.
Denna förändring i den idrottspolitiska kontexten är också synlig i en mängd andra länder, något som gett upphov till sport policy som forskningsfält. Svenska och internationella studier i detta relativt unga men snabbt växande forskningsfält har hittills främst fokuserat de disciplinerande intentionerna och effekterna av förändringar i statlig styrning av idrott, samt frågan om huruvida idrottsorganisationer är beredda att agera som utförare av mål som formulerats av staten. Till skillnad från dessa studier vill jag i detta projekt rikta fokus mot något som jag menar helt förbisetts i sport policy-forskningen: den ökade rollen för idrotten som utförare av politiskt påverkansarbete. Detta fokus bygger argumentet att den ökade betoningen på föreningsidrotten som utförare av offentliga mål innebär visserligen en begränsning av idrottens autonomi och inriktning, men den skapar också arenor för idrotten att agera idrottspolitiskt. Detta beror på att instrumentaliseringen i sig gör offentliga aktörer mer beroende av den legitimitet, kunskap och de resurser som härbärgeras av idrottens organisationer i egenskap av utförare av politiska mål. Potentiellt gör detta i förlängningen offentliga företrädare mer lyhörda för idrottsorganisationers input i skapande av offentlig idrottspolitik. Med stöd i nylig forskning om intresseorganisationers tillgång till offentliga beslutsprocesser kan detta argument sägas vara än mer giltigt i ett idrottspolitiskt sammanhang, där den svenska idrottsrörelsen genom sin historiska expansion har kommit att bli det offentligas enda legitima samtalspart. Min egen och andras forskning visar samtidigt att idrottens företrädare är väl medvetna om att det offentliga stödet till idrotten bygger på antaganden om idrottens bidrag till offentliga mål. Detta gör i sin tur dessa organisationer potentiellt mer benägna att, i syfte att säkra idrottsrörelsens legitimitet och flödet av offentliga resurser till idrotten, i sitt idrottspolitiska arbete argumentera för idrottens potential som utförare av icke-idrottsliga mål. Därmed kan, paradoxalt nog, idrottsorganisationerna själva komma att spela en aktiv roll i förändringen av den idrottspolitiska kontexten.
Med utgångspunkt i ovan skisserade scenario vill jag med studien skapa kunskap om föreningsidrottens politiska påverkansarbete, det vill säga dess försöka att påverka offentliga beslutsprocesser. Jag gör detta genom ett analytiskt och empiriskt fokus på Distriktsidrottsförbunds produktion och förmedling av legitimerande argument (legitimizing accounts) i idrottspolitiskt påverkansarbete.
